Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Helen Sjöholm i sitt esse

+
Läs senare
/

Helen Sjöholm
med Jojje Wadenius, gitarr och Martin Östergren, piano
Galtström
Förutsättningarna kunde inte ha varit bättre för Helen Sjöholm inför gårdagens konsert på herrgården i Galtström, kvällen efter hennes turnépremiär i Umeå.
Varmt, soligt och knökfullt med publik som slagit sig ned i gräset med picknick för att njuta av sången och musiken på det gamla järnbruket, som har anor från 1600-talet.
Och som hon levererade.
Ackompanjerad av virtuoserna Jojje Wadenius på gitarr och Martin Östergren, piano, briljerade den 36-åriga sångerskan från Sundsvall, som sedan flera år tillbaka är bosatt i Stockholm.
Hon dansade, rappade (!), skämtade med publiken och var passande nog i sitt esse så här på \"hemmaplan\".
Trion blandade friskt mellan låtar av Evert Taube, Stefan Sundström, Kent och kryddade med fräcka visor som Spiralen.
De bjöd på en perfekt mix av vackra visor, vågade textrader och publikfrieri. Det svängde hårt om Jojjes och Martins spel och tillsammans lyfte de fram Helens kvaliteter på ett fantastiskt sätt, utan att falla in i några långa solonummer som sänkte tempot.
Det märks tydligt att Helen, Jojje och Martin turnerade tillsammans redan förra sommaren.
För allt satt klockrent redan under denna andra konsertkväll.
Mellansnacket mellan dem och i synnerhet från Helen själv var avspänt, personligt och genomtänkt. Hon bjöd på egna anekdoter, betraktelser ur livet och läste ur Sidney Sheldon.
Jag kände inte en enda död minut under den nästan en och en halv timme långa konserten.
Det är svårt att ta ut någon höjdpunkt som toppar allting annat, när det är så här hög nivå från början till slut. Men den oerhört känslofulla låten Gabriellas sång, från filmen Så som i himmelen, är en personlig favorit.    
Helens enorma styrka är hennes mångsidighet som artist och sångerska. Men hon har också bredden att kunna spela ut hela sitt register med skådespeleri, mimik och känslor utan att det känns konstlat.
Det är en gåva som hon förvaltat väl genom åren och som har synts i musikaler som Chess, Kristina från Duvemåla eller i Benny Anderssons orkester.
Nu fick hon visa det igen, under en magisk kväll i Galtström.
Annons
Annons
Annons