Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Högst angenämt misslyckande

+
Läs senare
/

Filmstaden (Draken): My blueberry nights

Hur säga adjö till någon som man inte kan tänka sig att leva utan?
Det är undertiteln till My blueberry nights, den kinesiske regissören och manusförfattaren Wong Kar Wais första engelskspråkiga långfilm.
Och trots att hans bildspråk är att känna igen de starka färgerna, närbilderna, variationerna i tempo är det här ett avsteg från de så genomarbetade In the mood for love (2000) och 2046 (2004). Wong Kar Wai håller fast vid romantiken och musiken, men My blueberry nights är en i alla avseenden mindre film.
Skådespelardebuterande artisten Norah Jones spelar Elizabeth, som med brustet hjärta söker sig till det kafé där hennes man träffat sin nya kvinna. Elizabeth behöver prata och finner tröst i sina samtal med kaféinnehavaren Jeremy, spelad av Jude Law. Därefter ger hon sig ut på vägarna.
Ja, vi har hört det förut. Och ja, det blir en roadmovie med möten som ska lära både Elizabeth och oss om livet och kärleken och dess vedermödor. Den nötta berättelsen blir mer unik än vanligt i Wong Kar Wais händer, men det tänder egentligen bara till när David Strathairn träder in i handlingen i rollen som lämnad, sorgsen och uppgiven alkoholist.
Annars saknas här gnista, bortsett då från de vackra bilderna och regissörens som vanligt starka musikläggning. Bitvis för spelet också tankarna till ofärdiga studentfilmer. Norah Jones är till exempel mycket mer bildskön än vad hon är aktris.
Ett högst angenämt misslyckande får man säga.
Annons
Annons
Annons