Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

I rymden kan ingen höra dig plagiera

+
Läs senare

Tarr: Chronicles

Slå upp plagiat i Svenska Akademins Ordlista och du borde mötas av en text om Tarr: Chronicles. Du kommer inte göra det, men du borde. För ett spel mer befriat från egna idéer är svårfunnet.
Det finns en sorgsenhet över alla science fiction-spel som jag inte förstår. Som att utforskandet av universum aldrig kan leda till något annat än krig, död och förintelsen av allt som någon någonsin hållit kärt.
Kanske kommer sorgsenheten av att inte lyckas göra ordentliga kommunikationssystem mellan farkoster kapabla att hoppa från galax till galax på tre sekunder. Det är ett jävla brusande och hackande så fort någon av de tråkigt stereotypa karaktärerna i Tarr tar ton. Tur det egentligen, för då kan man fokusera på att hålla tungan rätt i den intergalaktiska rymdmunnen. En inte helt enkel uppgift i ett spel som trots ganska låga systemkrav aldrig blir riktigt vackert eller ens flytande i tempo.
På den ganska fattiga plussidan kan Tarr skryta med ett ok system för att byta ut delar på skeppet ditt. Det är heller inte cancerframkallande. Men det är egentligen de enda glädjeämnena i ett spel som är så fyllt av andra spels bättre genomförda idéer att ingen borde köpa det. Bara en sådan grej som att man inte kan spela varken med eller mot några vänner känns hysteriskt föråldrat.
Annons
Annons
Annons