Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kent har hittat sin roll

Annons
Efter hundratusentals sålda skivor, flera Grammisar och en jättekonsert på Stadion 2003 är Kent är tillbaka med sitt sjätte album "Du & jag döden". Men tio år efter debuten hävdar Eskilstunabandet att "vi och dom"-känslan fortfarande är lika stark.


Joakim Berg och Markus Mustonen i Kent tar emot i studion där senaste albumet "Du & jag döden" spelats in. Den 15 mars, på dagen tio år efter den självbetitlade debuten, släpps uppföljaren till 2002 års mastodontsuccé "Vapen & ammunition" som sålt i ofattbara en halv miljon i Skandinavien. Första singeln från det kommande albumet, "Max 500", har redan fått kritikernas stora gillande och förväntningarna är således enorma på nytillskottet.

Men Joakim Berg och Markus Mustonen slår ifrån sig alla tankar på omgivningens förväntningar. De pratar hellre om hur de på skiva försökt återskapa känslan av hur bandet låter när de spelar tillsammans.

- När man spelar tillsammans och försöker sätta låten, händer det att man tappar fotfästet. Man tänker inte längre på hur nästa vända går ackordmässigt, och låten sticker i stället i väg och blir en egen värld. Det viktiga blev att försöka hitta de ställen där man plötsligt befann sig någon annanstans, säger Joakim Berg.

Dagen innan intervjun har pressen fått delta i övervakad lyssning på sju utvalda låtar från skivan. Musikaliskt är det mer oslipat, textmässigt rör sig låtarna i mörkare trakter där oförlöst längtan och pessimism är några av ingredienserna. Det väcker nyfikenhet. Men det är tydligt att varken Jocke Berg eller Markus Mustonen har någon lust att tala om innehållet i låtarna.

- Det är svårt att gå in på, för så fort jag talar om vad en låt handlar om eller vad den förmodas säga till någon, förstör man lite av upplevelsen. Jag vill jättegärna att den ska vara öppen för alla möjliga tolkningar. Jag vill inte att Bowie ska beskriva vad "Life on mars" handlar om. Jag vet vad den handlar om och det är säkert helt fel, men jag vill inte få min bombsäkra vetskap förstörd av att han som skrev den talade om vad han menade, säger Joakim Berg.

Han och Markus Mustonen är allvarliga män och Kent är ett allvarligt band. Från texternas mörka betraktelser, via musikens desperation till det faktum att de aldrig, aldrig skulle visa upp sig i några jönsiga sammanhang. Det är ett allvar som både hyllas och hånas, beroende på tyckarens perspektiv.

- Hela mediaexplosionen har inneburit att alla har en åsikt om något, och för varje person som tycker att något är bra så finns det någon som tycker att att det är dåligt på precis samma premisser. Det går liksom inte att förhålla sig till det. De som hatar oss får väl hata oss ifall de inte har något bättre att lägga energi på, säger Joakim Berg.

Det är nu 15 år sedan embryot till det som är dagens Kent bildades. För tio år sedan släppte de sitt självbetitlade debutalbum. I dag kallas Kent Sveriges största rockband och har sålt hundratusentals skivor. När de ser tillbaka på dåtidens Kent ser de ett gäng med en kaxig attityd som drevs mycket av inbördes kamp.

- Jag tror att den största förändringen ligger i platsen man har i bandet. Man är mycket säkrare i sin position i dag. Man blir en auktoritet på sitt område och det är skönt att man har lyckats radera ut den prestigen som kan uppstå när man inte fick in sin gitarrmelodi som man ville ha den eller inte fick sjunga det man ville. Det här att visa vad man kan hela tiden har omvänts till ett lugn i stället, säger Joakim Berg och beskriver det tidiga Kent som "obnoxious".

- Men det är naturligt att man är på det sättet. Vi körde den kaxiga attityden gentemot allt och alla. Alla var skit, man sparkade uppåt så mycket man kunde och det är nästan ens förbannade skyldighet när man är där. Nu är det vi som blir sparkade på av mindre band som vill klassa sig fram.

- Naturens lag, säger Markus Mustonen lakoniskt.

Hur har känslan av att vara i ett band förändrats nu jämfört med då?

- Då levde man väl i någon slags villfarelse i hur det skulle bli när man mot all förmodan blev stor. Men det blev ju inte som man tänkt sig. Eftersom det var Sverige var ju allt så mycket beigare. Men jag tror att själva den fysiska upplevelsen av att vara i ett band är fortfarande världens coolaste grej. Vi är ett gäng. Hela den här "vi mot dom"-grejen blir bara viktigare för varje år som går, säger Joakim Berg.

- Ja, "vi mot dom"-känslan är starkare nu än någonsin när alla verkligen vill putta ner en från tronen. Man gaddar ihop sig ännu mer nu. Det är rygg mot rygg, säger Markus Mustonen.

Både Joakim Berg och Markus Mustonen har svårt att peka ut något ungt svenskt band av i dag som i framtiden skulle kunna få Kents nuvarande roll. Mycket på grund av ett totalt förändrat medieklimat, mycket på grund av internets inverkan på musikkonsumtionen.

- Det är så annorlunda nu jämfört med då. Branschen är fucked up och det är inte lika hett med band som det var när vi klev fram. Då var det banden man skrev om i tidningarna, nu skriver man om "Big Brother", säger Joakim Berg.

- När vi kom fram var det hett att hamna i Expressen Fredag eller Puls. De hade ju cred, där kunde man läsa om ny musik, men det finns inte i dag. Så jag tror inte att det kan smälla till lika mycket för ett band i dag, säger Markus Mustonen.

Jocke Berg:

- I Sverige är vi nog den sista delen av den branschhistorien. (PM)

Anna Hedlund
Annons
Annons