Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Livemusiken frodas som aldrig förr

+
Läs senare

För ett år sedan avslutade jag årskrönikan så här: Jag hoppas att jag sitter här om ett år och skriver att 2009 går till historien som det bästa liveåret nånsin.

Och precis så blev det.

Återigen har Stadshuset, med arrangören Andreas Raupach, legat klart i täten. Under våren spelade Soundtrack of Our Lives, Anna Ternheim, Håkan Hellström (årets konsert i Sundsvall, dessutom!), Petter och Danko Jones.

Även om hösten inte bjöd på lika många storheter, så kunde publiken njuta av Bob hund, Erik Hassle och Moneybrother (näst bästa 2009!). Lägg till hiphopkvällen med MOP och disconatten när Hed Kandi satte huset i gungning så har Raupach & co inga övermän i stan.

MEN Aveny med Jerry Thåström som eldsjäl har spottat upp sig och bokat flera schysta grejer, med betoning på variation. Allt från Markus Krunegård, Electric Boys och Dag Vag till Kleerup och Veronica Maggio. Till sist verkar folk ha fattat att man kan gå till Aveny för att se livemusik, inte bara dansa till eurotechno eller glo på såsiga coverband. Bra där!

Kanske har det att göra med att Club Deströyer fick ny hemvist på Aveny. Fullsatt klubb i stort sett varenda gång, tack vare spännande band och trogen publik.

Pipeline tuffar på, och fick ett uppsving under Gatufesten med flera intressanta artister, där Wire och Dan Le Sac vs Scroobius Pip var största utropstecknen. Dessutom har gratis livemusik på onsdagscaféet fortsatt locka många unga lyssnare. Därtill har många fredagar och lördagar förgyllts av lokala pop- och rockband.

Tyvärr har bokningar av band utifrån inte varit lika lyckade. Det går inte att anlita smala artister som man själv gillar, då kommer bara de närmast sörjande att betala. Katarina Nuttall och Fontän är typiska exempel. Bra båda två, men för okända för att locka folk när så mycket annat finns att tillgå.

Dock är jag fortfarande förvånad att inte Bob hunds första spelning i Sundsvall sen 2003 fyllde Pipeline. Tydligen valde många äldre fans att se bandet på Stadshuset dan efter istället, kanske beroende på att dom kunde dricka sprit där. Synd, för det var klart bättre på Pipeline. Som när Thomas Öberg sjöng Papperstrumpeten utan mikrofon, och folk stod blickstilla och lyssnade. Rysningar!

Utöver dessa tre så har Domsaga presenterat livemusik med lokala band, för lokala ungdomar hela året. Så ge fan i att lägga ner Domsaga, ärade politiker. Annars har ni kidsen hängandes på Navet istället, och det vill ingen.

Railway saloon har gjort trevande försök med rockklubben Revolver och jazzklubbens trogna publik fortsätter att strömma till Aveny på måndagarna.

Våningen har dock tagit ett stort kliv tillbaka, och Oscar vågade sig bara på en enda konsert i år, med Hello Saferide. Trist, men kanske är marknaden mättad?

Bland de större musikarrangörerna har Tonhallen och Sporthallen satsat på säkra kort, som Lundell, Takida och Winnerbäck. Precis som de ska, antar jag. Men det var överraskande att amerikanska komikern Pablo Francisco inte bara drog ett utan två fulla hus. Kul.

Gatufesten var förutom Pipeline-satsningen den tråkigaste på många år. Hoppas den nytillsatta och hårdrockande festivalgeneralen styr upp det till sommaren, annars lär det bli ännu färre besökare.

Tillståndet för musiklivet stan är kort sagt gott. Allt fler fattar att det är kul och socialt med levande musik i svettig lokal, och jag hoppas att livescenen håller samma klass nästa år.

En hel del tyder ju på det redan nu. I februari spelar Thåström, Laleh, Markus Krunegård, Deportees, Maskinen och Borlängerockarna Sator i Sundsvall. Inte illa. Skulle inte förvåna mig om jag om ett år utnämner 2010 som bästa liveåret nånsin!

Annons
Annons
Annons