Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mångfald på scenen

Annons
Reclaim the stage (lördag)
Sundsvalls musikliv handlar inte bara om dödsmetall och pop. Det bevisades på den andra dagen av Reclaim the stage på Pipeline. Allt från folkmusik till vispop till blytung metal samsades under samma tak denna afton, en afton som gick i mångfaldens tecken.
Först ut var tjejrockarna i Great@. Som kvällens yngsta band saknade de ordentlig scenvana, och gav ett lite stelt och osäkert intryck under spelningen. Men i sista låten, en cover på I dont wanna be av Gavin DeGraw, började de bli varma i kläderna. Joanna Gustavsson imponerade med en lovande insats på sång.
Betydligt hårdare blev det när Chaotic Imps intog scenen. Med smattrande dubbelpedaler och brutala gitarriff kunde de säkra titeln som kvällens tyngsta band. Det de saknade i variation tog de igen i ett ösigt framträdande, framför allt uppburet av energiske sångaren Jens Viklander.
Kvällens första akustiska akt stod Alexandra Sollén för. Med bara sin röst och en akustisk gitarr framförde hon lågmäld och melankolisk vispop som fick publiken att sitta knäpptyst framför caféscenen. Bäst var den enda låten på svenska, Vad gör du med ditt liv.
Sen var det dags för retrorock med The Vol. I deras gitarrdrivna rock märks tydliga influenser från band som The Who och Led Zeppelin. Så covern Substitute av The Who kändes helt rätt i sammanhanget. Synd bara att sångaren Samuel Östlund verkade vara lite ur form.
Efter det gjorde Carl-Fredrik Jensen ett akustiskt framträdande på caféscenen. Assisterad av Arne Johansson på sång och gitarr bjöd han på mjuk och melodisk pop. Den extra sångstämman lyfte låtarna, och framför allt Picture Dream var hårresande bra. Svagast var Freak, med sin lätt banala text om furry romeo.
Sjätte band till rakning var Eye of Mary, som spelade alternativ rock driven av en bunke svängiga, unisona riff. Men musikerna saknade närvaro på scenen och resultatet blev aningen slätstruket.
Kvällens mest oväntade inslag levererade trion Simon och Patrik och Emma. Utrustade med bouzouki, fiol och gitarr bjöd de på finstämd svensk folkmusik. Höjdpunkten kom när Patrik Andersson övergick till att spela flöjt i ett par låtar. Trots att en del av publiken lämnade lokalen under konserten, lockade trion fram kvällens största applåder.
Hårdrockarna i Unborn stod för det mest långhåriga inslaget. Med en stor portion Pantera, ett par slevar sleaze och några droppar Iron Maiden körde de med plattan i mattan konserten igenom. Kanske är deras musik inget nytt under solen, men med bra röj och en sångare som tycks vara född på scen var de kvällens enda band som blev ombedda att köra extranummer.
The Sangha Operator avrundade kvällens musikkavalkad med sin nästan punkigt slamriga gitarrock. De körde en konsert med ordentligt driv och låtarna Truly Divine och avslutande Down the Drain var riktigt bra. Tyvärr för bandet var publiken redan mättad efter mer än fyra timmar av musik, och gungade bara lätt från fot till fot.
Helgens musikmaraton blev en imponerande kraftuppvisning från några av Sundsvalls lokala talanger. Att upplägget lockade märktes inte minst på biljettförsäljningen, som landade på drygt 150 sålda lördagsbiljetter. Nu hoppas jag bara att arrangemanget inte var en enstaka företeelse, utan istället blir startskottet för många liknande musikfester i framtiden.

Emil Sandgren

Mer läsning

Annons