Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Människor som har allt - utom lusten att leva

Annons
När Lars Noréns nyskrivna pjäs skulle få urpremiär på Dramaten 1987 gick luften ur ensemblen. Projektet lades ned. Tjugo år senare gör regissören Staffan Roos ett nytt försök, den 8 april spelas "Endagsvarelser" för första gången i Stockholm.


Lars Norén skrev pjäsen 1986, bara några månader efter mordet på Olof Palme. Nationaltraumat nämns i texten, liksom Tjernobyl-katastrofen samma år. Men händelserna passerar okommenterade i den långa middagskonversation som spelas upp i pjäsen.

- Jag har talat med en del av dem som jobbade med pjäsen, men ingen har kunnat ge något entydigt svar varför man lade ner "Endagsvarelser" den gången. Beslutet togs i ensemblen, det var inte så att någon ingrep med censur med hänvisning till att ämnet var för känsligt, säger Staffan Roos.

Han tror mer på att det var pjäsens komplikation och uppbrutna struktur som ledde till att man inte tyckte att man gick i land med projektet. Enligt Roos hör "Endagsvarelser" till Noréns borgerliga dramer samtidigt som den är skriven i en surrealistisk stil som avviker från hans tidigare alster.

- Vi har fått stryka slutscenen. Den går inte att göra på en scen, i alla fall inte om man inte har ett par miljoner till sitt förfogande. Där blir det för surrealistiskt, säger han.

"Slutet är att de dör i de positioner de har levt i" är den beskrivning som Lars Noréns själv har givit av pjäsens slut. Här handlar det om kroppsdelar som faller av. Ögon som ploppar ut ur sina hålor och hund som ömsom svävar fritt i rummet och ömsom går till attack och biter de till synes oberörda karaktärerna.

Tre par, sex medelklassmänniskor, träffas för att äta en god middag i en villa på Lidingö en augustikväll 1986. Alla kring bordet är födda på 40-talet, de var vänster och aktiva i 68-rörelsen. De har gjort karriär, gift sig och fått barn. De har allt, men de vet inte hur de ska fortsätta att leva.

- Lever jag? Finns jag? frågar de varandra. Är jag död? frågar någon. Ta pulsen, får han brutalt till svar, citerar Staffan Roos från pjäsen.

Han har fått söka stöd i Dantes "Divina Commedia" för att förklara de här människornas tillstånd. Liksom Dante har de "i mitten av sin levnads bana" förirrat sig in i en nermörk skog där inte minsta stig leder ut.

- De har hamnat i ett läge där de nästan inte lever. Som när man befinner sig mellan dröm och vaka, när verkligheten börjar kännas overklig. I limbo, där man befinner sig mitt emellan himmel och helvete.

Den smärta som drabbar människorna i Dantes limbo är inte av fysisk karaktär. Det är smärtan som består i längtan efter Gud. Staffan Roos utvecklar inte den religiösa tanken längre.

- Har du hört att katolska kyrkan tänker avskaffa limbo. De tycker inte att det är någon bra grej längre, säger han med ett bullrande skratt men blir snabbt allvarlig igen.

- Jag är en av de här människorna född 1943, precis som Anna i pjäsen, säger han.

Anna, spelad av Marie Richardson, har avancerat till avdelningschef på Sveriges Television.

- Jag vet inte hur jag kom in på det här med tv, säger hon. Precis så var det, alla dörrar stod öppna för min generation, säger Staffan Roos.

Han tar journalisten Henrik, som spelas av Pontus Gustafsson, som exempel på den besvikelse som kan drabba även dem som det gått allra bäst för inom den gyllene 40-talistgenerationen.

- Henrik jobbar på en tidning som av ekonomiska skäl funderar på att göra om sig till ett glättigt magasin. Han har kvar sina socialistiska ideal och är på väg att trängas ut från redaktionen. "Jag är redan död", säger han. Kamraterna tittar inte åt honom när han passerar i korridoren.

Staffan Roos menar att Noréns pjäs beskriver en vändpunkt som inträffade omkring 1986. Det goda samhället tog slut ungefär vid den här tiden. Det är i alla fall den upplevelse människorna kring middagsbordet i pjäsen har och den får dem att tappa fotfästet.

- I dag ser vi Palmemordet som en vattendelare. Förändringen hade säkert kommit ändå. Men genom mordet har vi fått ett exakt datum för när den inträffade, säger Staffan Roos.

"Endagsvarelser" sattes upp av Benny Fredriksson på Riksteatern 1996 och har också spelats i Danmark och Tyskland. Den 8 april får pjäsen till sist premiär på Dramaten. (PM)

Mer läsning

Annons