Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Marjaneh vänder fördomarna till sin fördel

Annons
Marjaneh Bakthiari har redan förekommit dem som vill sätta etiketter på hennes debutroman. Använd ord som "nysvensk", "blattesvenska", "färgstark och mångkulturell" och du hör hennes hånfulla "Kalla det vad fan du vill" ringa i öronen.


- Du som sakkunnig, du som journalist och litteraturkritiker, du får döpa det till vad du vill. Men då förväntar jag mig att du ska veta vad du pratar om. Om du tycker att boken tillhör en speciell genre så förväntar jag mig att du kan förklara exakt vad det betyder om jag mailar dig eller ringer upp dig efteråt, säger hon.

Hon skrattar lite, utan att det tar udden av vad hon nyss har sagt, och tillägger:

- Jag kunde ha haft en parentes efter titeln. "Kalla det vad fan du vill ( men jag förväntar mig ett svar)".

Just nu finns det knappt någon hetare svensk debutant än Marjaneh Bakthiari. Alla sliter i henne för att höra hennes berättelse, den här dagen har förlaget Ordfront till och med tvingats säga nej till SVT som velat göra en intervju, eftersom schemat är så fullspäckat. "Hon ligger ju så rätt i tiden, säger de, och någon förklarade det stora intresset med att hon ju är kvinna också", konstaterar pressansvariga Malin Morell.

Men de som vill utnämna Marjaneh Bakthiari till nästa stora "nysvenska" författare lär stöta på motstånd. För 24-åringen från Malmö är inte det minsta intresserad av att sorteras in i fack, utifrån givna schablonbilder. Motståndet finns inbyggt redan i hennes roman, där varje karaktär är laddad med motsägelser och skarpa kontraster.

- Oftast tycker jag att det är så med folk man lär känna. Jag bestämmer mig direkt för hur folk är. Jag vet hur Sara är, jag vet exakt vem hon är, vad hon lyssnar på för musik, vad hon tycker att man ska tycka och vad man inte får tycka. Sedan kanske vi umgås i en vecka och så kanske du säger något om något du gjort och så tänker jag: jaha, det trodde jag inte om dig!

Den sortens aha-upplevelser har hon använt i sin roman som rymmer allt från en gullig skånsk rasistgubbe till en tonårig wannabe-värsting som aldrig någonsin blir tagen på allvar. I centrum i det myllrande persongalleriet står familjen Irandoust som flyttat till Malmö från Iran på 1980-talet: mamma Panthea, pappa Amir, dottern Bahar och sonen Shervin. Mamma som gör sitt yttersta för att förstå Sverige och svenskarna ända in till minsta "tack själv", pappa som blir förskräckt när hans kaxiga dotter Bahar plötsligt bestämmer sig för att bära slöja - "SLÖJA? Min dotter? ALDRIG!!!" - och tonårige Shervin som pressas in i de mallar som omgivningen har bestämt åt honom.

"Även om Shervin var svenskare än sina föräldrar, den första generationen, så var han ändå inte riktigt... Alltså, det var fortfarande något etniskt över honom. Och av den enkla anledningen krävdes det av Shervin att han skulle ha en identitet med rötter djupt förankrade i hans egen ´kultur´. Att samma sak inte krävdes av dom egna barnen, vad hade det med saken att göra?"

"Kalla det vad fan du vill" är en skarp, insiktsfull och samtidigt väldigt rolig skildring av, tja, av vadå? Av dagens Sverige kanske är att ta i. Av dagens Malmö likaså. Marjaneh Bakthiari skulle förmodligen nöja sig med att få beröm för att hennes lilla persongalleri framkallar så många skratt och insikter. I hennes bok ingår iranska invandrare, chilenska flyktingar, skånska rasistgubbar, ungdomar som har stämplats med uttrycket "andra generationens..." och äckligt välvilliga så kallade svenskar. Men det är deras förväntningar och fördomar om varandra som ger berättelsen liv och originalitet.

- Det räcker med att man har sina fördomar och att man känner till andras fördomar för att man ska kunna berätta, säger Marjaneh Bakthiari. Jag hade inte fått till en artikelserie på det viset. Men så länge det skulle kunna vara sant så kan man ju skriva en bok.

Just nu pluggar hon journalistik på Skurups folkhögskola i Skåne. Men skrivandet är inte det som ligger henne varmast om hjärtat. Snarare är det dokumentärer för radio eller tv som hon längtar efter att få göra. Att hon satte sig ned och skrev en bok kom över huvud taget som en stor överraskning för alla i hennes omgivning.

- Litteratur har inte varit någon stor del av mitt liv. Jag har inte varit det barnet som har läst mycket, säger Marjaneh Bakthiari och förklarar att hon till och med blev förvånad själv när hon insåg vartåt det barkade.

Det är jobbigt att skriva, jobbigt att få fram exakt det hon vill säga. Det som i boken framstår som så tydligt och lekande lätt har krävt oerhört mycket arbete - ibland utan att hon själv har blivit riktigt nöjd. Det mest lustfyllda har varit att skriva dialogerna, de partier där alla, från pappa Amir till folkhemsrasisten Bertil uttrycker sig på talspråk så att det sjunger i öronen på läsaren.

- Varför skulle jag inte skriva så? För mig känns det som att om jag vet hur de ska låta så är det klart att jag ska försöka komma så nära det som möjligt. Det är det som är det roliga, det är skittråkigt att skriva den där texten som är mellan dialogerna.

Det är inte helt lätt att komma henne inpå livet. Dels gör hon ganska klart att det är boken som bör stå i centrum under intervjuerna, inte författaren som person. Dels spelar hon själv in hela intervjun - "om du skulle felcitera mig eller om du skulle byta ut meningar mot sådant jag inte har sagt" - vilket ger mötet en extra nervös liten udd. Men när hon själv får välja vad hon vill berätta om sig och sin bakgrund ger hon en rätt obekymrad beskrivning av en uppväxt med många valmöjligheter. Kunde ha valt basketlinje på gymnasiet, men valde internationell ekonomi. Kunde ha valt Frankrike som praktikland, men valde att resa till Iran för att uppleva landet på riktigt - inte bara som släkting och turist. Jobbade med bokföring ett tag, men valde sedan att börja plugga journalistik.

Boken har hon tillägnat föräldrarna Behjat och Gholam Reza för deras "mod och totala oförmåga till självömkan". Och visst har hon hämtat vissa bitar av boken ur sin egen verklighet. Hennes familj flydde till exempel precis som Irandousts från Tehran till Sverige på 1980-talet. Men "Kalla det vad fan du vill" är ändå inte det minsta självbiografisk.

Har du oroat dig mycket för hur du och boken ska presenteras? Att du till exempel ska lanseras som ännu en "lovande ung invandrarförfattare"?

- Ja, jättemycket. Det kan ju bli så, men det hänger väldigt mycket på dig. Det finns två olika alternativ, Dels snackar man ihjäl sig om det här med invandrare och svenskar hela tiden och då ska jag snacka jättemycket om hur det är att vara invandrare i det här landet. Eller så ska jag sitta och säga nej, se inte mig som en invandrare, jag har ju vuxit upp här och är lika svensk som du!

- Det är så förutsägbart när du som journalist ställer de frågorna. Då har de sett ut precis som jag har trott att de ska göra.

Blir det fler böcker efter den här, tror du?

- Ja, fast när och om vad är jättesvårt att säga. Det känns lite som att nu kan jag ju bara misslyckas. Det finns inte en chans att slå den här debuten. Det är jävligt skönt. Jag kan göra precis vad som helst - och jag vet att jag kommer att göra dig besviken.

- Då är jag nöjd. (PM)


Marjaneh Bakthiari:

Ålder: 24 år.

Familj: mamma, pappa och bror.

Bor: i Malmö.

Intressen: musik. "Just nu lyssnar jag jättemycket på Michael Jackson".

Aktuell med: debutboken "Kalla det vad fan du vill" som ges ut i slutet av mars.
Annons
Annons