Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mingus på svenska

/

I går kväll inleddes Måndagsjazzen med Flora Big Band under Beppe Wahlgren och Ulf Wickbergs ledning.

Annons
De här spelglada ungdomarna med framtiden för sig visade med ackuratess i några jazzklassiker att återväxten för Sundsvalls del är god.
Några av bandmedlemmarna ingår i länsungdomsstorbandet LUST och skall om några veckor försvara färgerna vid Linköpings Jazzfestival.
Ifjol vann LUST tävlingen vilket måste sporra de nya kämparna.
Efter deras bejublade framträdande var det dags för Sveriges Charles Mingus, Patrik Boman, att inta scenen med sitt skickligt välspelande manskap.
Inspirerad av bland andra Charles Mingus och andra storheter som Duke Ellington, John Coltrane, Louis Jordan med flera har Patrik Boman sedan starten 1999 med sitt band framgångsrikt utvecklat en egen Mingusvariant på musiken. Arrangemangen är både sammansatta, sönderbrutna och rytmiskt flexibla.
Musiken som SPM spelar är Patriks egen skapelse. Han har kört ner de viktigaste ingredienserna i en mixer och i andra ändan har det kommit en helt ny oanfrätt melodisk musik som lätt sätter känslorna i svall. Musiken spritter av influenser från alla möjliga håll och tider i jazzens brokiga historia, både vertikalt och horisontellt. Det betyder att tider och stilar avlöser varandra utan skarvar, dessutom kan till exempel en stil finnas i kompet och en annan i blåssektionen, samtidigt. Har man dessutom som Patrik förmånen att få samarbeta med gedigna musikanter som saxofonisterna Per \"Texas\" Johansson och Karl Martin Almqvist, Englands trumpetess Guy Barker, trombonisten Magnus Viklund, pianisten Peter Nordahl, trumslagaren Daniel Fredriksson och percussionisten Magnus Persson kan resultatet bara bli det bästa. Samtliga bjöd på många spännande solon där jag tyckte att \"Texas\" och Nordahl drog de längsta stråna. Åter en minnesvärd jazzkväll!

Mer läsning

Annons