Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Schyffert och Lindström har gjort läxan

+
Läs senare
/

Ljust & Fräscht – En show med Schyffert & Lindström, Sporthallen
betyg: 3

En superhyllad ostoppbar jävla pengarmaskin. Det var min uppfattning av Ljust & Fräscht. Det var med skyhöga förväntningar som jag satte mig i Sporthallens stenhårda bänkrad.

Att Henrik Schyffert och Fredrik Lindström är smärtsamt medvetna om att de har satt ribban högt är tydligt. De inleder föreställningen med att sänka publikens förväntningar. Det är en show om inredning, förvänta er inga mirakel är buskapen, men frågan är om det når fram?

Det är klart att man förväntar sig något extra när två av Sveriges mest begåvade människor kommer till stan. Och visst visar de båda Stockholmarna att de gjort sin läxa. De nämner både Alnö och Nacksta.

Men till slut blir de lokala referenserna nästan lite för mycket och känns som publikfrieri.

Egentligen handlar Ljust & Fräscht inte alls om inredning.

Föreställningen handlar om relationer, konsumtion, ängslighet, identitet och status. Det bara råkar vara så att allt det ryms i ämnet inredning.

Bäst blir det när Fredrik tar en paus och Henrik får agera fritt på scenen. När Henrik Schyffert själv håller i taktpinnen och inte behöver ta hänsyn till någon annan visar han varför han är en av landets bästa ståuppkomiker.

Lindströms insats är något oskarpare. Han pratar lite för fort och efter en stund känns det som han upprepar sig. Har vi förresten inte hör mycket av det han säger tidigare i tv-programmet Världens modernaste land?

Att föreställningen lutar sig tillbaka på en ingenkännigshumor som jag, en 24-åring som hyr i andra hand, inte känner igen mig i kan jag acceptera. Men när humorn består i ett vurmande för en gemensam minnesbild av 1970-talet där det räcker att säga gillestuga för att få ett skratt känns det lite trött

Ljust & Fräscht hade premiär för snart två år sedan. Kanske är det så som Fredrik Lindström säger att vi svenskar är ovanligt trendkänsliga.

Kanske är det därför som de en gång sylvassa spaningarna känns aningen slöare nu?

För övrigt får man träsmak i röven av att sitta i Sporthallens bänkar i 90 minuter.

Annons
Annons
Annons