Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ostens gamlingar får vi skratta åt

Annons
Suzanne Osten går från bebisar till gamlingar. I den drömska komedin "Wellkåmm to Verona" står förälskade 80-åringar för både skratt och gråt.

- Den här filmen ska kännas med hjärtat mer än med intellektet, säger huvudrollsinnehavaren Ghita Nørby.


"Wellkåmm to Verona" utspelar sig på ett lyxigt ålderdomshem vid havet. Här bor Walter (Jan Malmsjö), en åldrad demonregissör som ibland förirrar sig till Dramaten i pyjamas. När den lika förvirrade operadivan Virginia (Ghita Nørby) flyttar in drabbas Valter av den stora passionen och i ett försök att vinna henne bestämmer han sig för att sätta upp "Romeo och Julia" på hemmet.

I filmen blandas det snubbelkomiska och kärleksfulla med död och svartsjuka, och själv kallar Suzanne Osten "Wellkåmm to Verona" för en "feel good/feel bad"-film.

- Det går att göra saker som är sorgliga där man ändå känner sig glad. Att umgås med sina känslor behöver inte innebära att man mår dåligt, säger hon.

Nyligen gjorde Osten teater för spädbarn på Stockholms stadsteater. Hoppet till en film om förvirrade och förälskade pensionärer kan tyckas långt. Själv ser hon både paralleller och motsatsförhållanden mellan berättelserna.

- Jag tänker att det är samma människa, att det inte är någon skillnad. Det är samma mänskliga livslust. Men bebin är ju i händerna på andra, det är en mycket maktlösare människa än de här 80-åringarna. De väljer partner, bråkar och bestämmer saker. Bebisarna har inte språket men det har verkligen de här människorna - de kan försvara sig. Som Ghita med sitt otroligt roliga sätt att leverera saker som "den mannen är gravt störd" eller "fuck you, jävla besserwisser".

Ghita Nørby gör ett fantastiskt porträtt av Virginia, en kraftkvinna som går i barndom med jämna mellanrum och som lämnar ett spår av döda friare efter sig. Nørby har en god relation till sin rollfigur.

- Hon är skarp och ser saker men hon blir lätt förvirrad och glömmer. Hon är väldigt söt och snäll mot alla, men nu är folk omkring henne så gamla att när hon säger att de är vackra så händer det att de dör - de blir så upphetsade. Och det är ju lite förvirrande, det var ju inte meningen...

Filmen har en imponerade rollista, från Malmsjö och Nørby till Erland Josephson som den självutnämnde tråkmånsen Joseph och Simon Norrthon som den överpedagogiske föreståndaren Lennart. Och här handlar det inte om något tillbakahållet spel, skådespelarna ger allt i form av konstiga dialekter och stora känslor.

- Man kan inte säga att vi spelar under, säger Ghita Nørby. Om man ser en modern film i dag så finns där knappt några ansiktsuttryck - man kan ha den största sorg i världen men du ser den inte. Här ser man hur vi skrattar och tänderna sitter fel och vi har rynkor. Vi är ju ganska drastiska personer och jag älskar att vi får uttrycka det och vågar gå ut på plankan.

Vad hoppas du att folk tar med sig från filmen?

- Det är ovanligt att se gamla människor på filmduken och jag hoppas att det är kul att se oss, att man skrattar åt oss och med oss. Det är meningen. Man ska inte tycka synd om oss. Vi har ju levt härliga liv. Filmen har en stor energi och en stor tolerans tycker jag, genom Suzanne. Den lyfter sig över realism - man går på äventyr.

"Wellkåmm to Verona" visas på Göteborgs filmfestival och får biopremiär den 7 april. (PM)

Mer läsning

Annons