Annons
Annons
Annons

Övertänt Uppdrag granskning

Uppdrag granskning gjorde i veckan sitt mesta icke-program någonsin, om Pär Johansson och Glada Hudik-teatern.

Ett exempel: Enligt Uppdrag granskning har Johansson gjort sig skyldig till dubbelfakturering för resor till några av de föreläsningar som han håller vid sidan av sitt kommunala jobb. Han har fått betalt för resorna av sina uppdragsgivare, men samtidigt låtit Hudiksvalls kommun betala samma räkningar. Det är naturligtvis fel att göra så. Men om jag förstod programmet rätt, vilket inte alltid är så lätt när så mycket bygger på ton och insinuation, så har Pär Johansson gjort 100 föreläsningar per år under flera år. Och Uppdrag granskning har hittat den här typen av dubbelfakturering i kanske åtta räkningar, till en summa av omkring 5 000 kronor. Åter igen, det är förstås fel att dubbeldebitera. Men är det ett klavertramp värdigt granskning av Sveriges främsta grävredaktion?

Hela programmet osade av övertändhet. Det är som om Uppdrag granskning har glömt det gamla uttrycket "kill your darlings" och att redaktionen är helt oförmögen att lämna ett uppslag som inte visar sig innehålla särskilt mycket.

Ett annat exempel: Enligt Uppdrag granskning säger Teaterförbundet att professionella skådespelare ska ha minst 1 500 kronor i ersättning per föreställning. Att amatörer i dagverksamhet då får 920 kronor per föreställning är knappast någon skandal. Det låter tvärtom ganska rimligt att den skillnaden finns mellan utbildade, professionella skådespelare och amatörskådespelare som framträder som en del av en omsorgsverksamhet.

Men arvoden kan förstås alltid diskuteras. Fråga vilken frilansande journalist som helst, som blir utskrattad av redaktörer när hon försöker fakturera Journalistförbundets lägsta avtalade ersättning.

De största frågorna i den här debatten handlar snarare om Sveriges television.

Hur kan det komma sig att Sveriges främsta grävredaktion jagar 5 000 kronor i en liten kommun? Är det slut på elefanter och bara mygg kvar? Knappast. Uppdrag granskning skulle till exempel kunna vända blicken inåt i SVT och reda ut hur det kommer sig att man sände en propagandafilm producerad av företaget Ericssons PR-byrå och kallade den för "dokumentär" (De digitala seniorerna). Och hur SVT med sin höga svansföring av "fri television" kan låta Hudiksvalls kommun betala för filmteamets resa till New York under produktionen av "dokumentärserien" Elvis i Glada Hudik.

Där finns tveksamheter som är både större och allvarligare än allt som framkom om Pär Johansson och Glada Hudik-teatern i veckans Uppdrag granskning.

Och så var det torsdagens Debatt i SVT och kritiken om att Glada Hudik-teatern är en freakshow som får publiken att känna sig duktig. Det är kanske det otäckaste av allt i den här soppan, särskilt när det framförs med människovärde som täckmantel. Vad vet dessa kritiker om vad Glada Hudik-publiken känner? Och apropå människovärde, varför kalla en musikal med utvecklingsstörda för freakshow? Varför är det upprörande att föreställningen blivit en stor succé? Varför ska alla människor utom utvecklingsstörda få chansen att stå på stora scener, framför andra än nära och kära?

Det är taskig människosyn om något.

Annons
Annons
Annons
Dela
  • +1 Intressant!
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons