Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ravels sorg skymtar bakom spökeri och absurditeter

En fluffig, erotisk komedi och en absurd barnopera. Det är innehållet i Operans helafton 2xRavel som får premiär den 12 mars.
Både i Spanska timmen och Barnet och spökerierna döljer sig djupare lager av sorg och tragiska livserfarenheter under den lättsamma ytan.

Annons
Framför allt är det den genom hela livet ensamme kompositören Maurice Ravel (1875-1937) själv som blir synlig bakom komiken.
Det menar regissörerna Karl Dunér och Ole Anders Tandberg som regisserar Spanska timmen respektive Barnet och spökerierna.
Men om man tar sig an Ravel från den glättiga sidan så är den spanska timmen den tidsrymd som urmakarhustrun Conception har på sig, en gång per vecka, för att ta emot sina älskare.
Under en timme, eller 48 minuter mer exakt, lämnar urmakaren sitt hem för att dra upp klockorna i stadens alla torn. Allt kör ihop sig när Consepcion, besviken på älskarnas avtagande passioner, drar in åsnedrivaren Ramiro i sin erotiska sfär. När hon ska hantera tre karlar under så kort tid utvecklas allt till avancerad sängkammarfars där Conseption i brist på garderober får gömma sina beundrare i klockfodral.
Rollen som den kärlekskranka urmakarhustrun sjunger Anne Sofie von Otter i ett av hennes alltmer sällsynta gästspel på Operan. Hon väljer att pendla mellan Stockholm och Metropolitan i New York i vår för att få göra just den här rollen.
Det är en roll att bita i, fast operan bara är 50 minuter lång. Jag älskar att sjunga på franska och jag gillar Ravel. Rollen som Concepcion passar mig rent röstligt, en roll som tillhör repertoaren för en lyrisk mezzo, säger Anne Sofie von Otter.
Sångerskor i det röstfacket är för det mesta hänvisade till operaroller som pojkar eller unga män.
Jag är ganska trött på att spela de här gossarna, Octavian, Sextus och Kerubin. Det är oändligt mycket roligare att spela kvinna, att ha en kjol på sig och få visa att man har höfter och bröst också.
För Anne Sofie von Otter är humorn i Ravels musik betydligt mer drabbande än komiken i själva historien.
Det är slagverk som tickar och går hela tiden. Han använder tromboner som glider neråt över hela tonskalan för att visa hur älskarna tappar geisten, förklarar hon förtjust.
Karl Dunér, som regisserar Spanska timmen, tar till en spettekaka för att beskriva hur han ser på operan. Den ser rätt fluffig ut och verkar ihålig, men är i själva verket ett ganska stabilt bakverk.
Ravel driver aldrig med sina karaktärer, det är skönt. Man kan se den här timmen som något helt annat än ett tillfälle till erotiska äventyr. Jag tror att Ravel syftar på ögonblicken vi alla längtar efter, när allt inte går på rutin. När tankarna vi tänker är våra egna och vi fullständigt är oss själva, säger han.
Spanska timmen och Barnet och spökerierna har aldrig tidigare spelats tillsammans i Norden. Den senare, som är skriven för barn, ska även spelas separat som lördagsmatinéer för en barnpublik.
Barnet är en sjuårig pojke som är arg på sin mamma som tvingat honom att sitta på sitt rum och göra sina läxor.
Han är rasande men kan ju inte slå sin mamma. Eftersom vi människor sparkar neråt när vi inte vågar slå uppåt så ger han sig på sina saker, inklusive gosedjur och möbler, och kastar ut dem genom fönstret, säger regissören Ole Anders Tandberg.
Sönderslagna och utspridda i trädgården får prylarna liv och de mest förunderliga konstellationerna uppstår. Den kinesiska tekoppen tänder på en tekanna, en stol kopulerar med en fåtölj, den illa tilltygade kattleksaken hittar raskt en sexpartner. Drygt 30 sångare står på scenen samtidigt i fantasifull kostymering när även träden får liv och börjar kväka som grodor. Kostymören Maria Geber har här stått inför sitt livs utmaning.
Barn ser operan som en sorglig och spännande saga. Men där finns andra lager där Ravel vänder sig till en vuxen publik och berättar om sin egen stora sorg, säger Ole Anders Tandberg.
När pojken ser de älskande, om än omaka paren utbrister han: Alla älskar varandra, men ingen älskar mig! Han får för ett ögonblick uppleva kärleken när prinsessan ur den sönderrivna sagoboken samlar ihop sig och blir levande. Han omfamnar henne, men blir avvisad med kommentaren: Du är för svag. Sedan slutar operan tvärt med att pojken, ynkligt ropar på sin mamma.
På sagans plan slutar allt lyckligt, pojken försonas med sin moder. Man kan också tolka slutet som att nu börjar det verkligt hemska. Pojken inser att han håller på att bli man och att han inte tror sig klara den rollen, säger regissören.
Ravel levde ensam i Paris, troligen i celibat, i hela sitt liv. Han var 50 år när han komponerade Barnet och spökerierna med ett stort porträtt av den då nyligen avlidna modern hängande ovanför flygeln. (PM)

Vår världsberömda mezzosopran Anne Sofie von Otter gör ett av sina sällsynta gästspel på Kungliga operan med rollen som den kärlekskranka Concepcion i Ravels opera Spanska timmen.
Foto: Alexander Kenney
Annons
Annons