Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Roffes blues består

+
Läs senare

Söråker Folkets hus Roffe Wikström & Blue hammer


\"Vad andäktiga ni är\" säger Roffe Wikström innan han inleder gårdagens utsålda konsert i Söråker. Men det är ju inte så konstigt att man saknar ord. Blueslegenden är närmast unik i sitt slag i Sverige. Det är väl bara skåningen Peps som är i närheten av att prestera samma tyngd och äkthet i bluesens namn.
För åren kommer, åren går, men Roffe Wikströms blues består. Likaså är hans engagemang intakt. Man märker tydligt när han rycks med av musiken, då knixar han på vänsterbenet och grimaserar om möjligt ännu mer. Och i takt med att Roffe släppte på tyglarna så lossnade även publikens lite reserverade hållning.
Ibland är texterna farligt nära schablonens gräns - han är ofta full, pank och bedragen - men tack vare självdistansen och glimten i ögat förlåter man det mesta. Och när musiken riskerar att fastna i gubbigt bluesträsk finns där blåssektionen i eminenta kompbandet Blue Hammer, som med snygga, precisa och effektiva inpass lyfter tillställningen.

Ett av kvällens odiskutabla utropstecken blev inte oväntat Kom till mig kvinna, där Roffe med sitt gitarrspel flirtade med en dam vid namn Linda. Beroende på den städade publiken var det inte den brunstigaste versionen jag hört (jag har vid flera tillfällen sett honom nästan spela byxorna av kvinnor i publiken), men konsertens största jubel blev likväl resultatet.

En annan höjdpunkt var personliga favoriten Jag älskar dig ändå, med en text så uppgiven och sårad att det gjorde ont.
Jag, som har sett Roffe fler gånger än jag kan räkna, tycker dock att han gör sig mycket bättre på små ställen, där folk kan dansa till musiken, och få sig en öl eller sju. Som i somras, då han traditionsenligt uppträdde på ångbåten Blidösund i Stockholm, och gjorde en närmast fulländad spelning.
Som det fullblodsproffs han är så fixar Roffe ändå till en munter stämning i Folkets hus, trots ocharmig lokal och en sittande publik vars största berusningsmedel är koffein. Men nästa gång vill jag se Roffe & co på ett mindre och skitigare ställe. Red Rock, kanske?
Annons
Annons
Annons