Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svärta och glädje med Moneybrother

Efter de monumentala framgångarna med Blood Panic är Moneybrother, alias Anders Wendin, tillbaka med ett nytt album. På To die alone skildras alla de känslor som uppkommer i kölvattnet av ett brustet förhållande. — Jag har hunnit med att leva så pass mycket att jag har en ganska lång erfarenhetsbank jag kan plocka ur, säger han.

Annons
När Moneybrother släppte debutalbumet Blood Panic 2003 fanns ingen ände på lovorden. Hyllningarna för hans känsloexplosiva hybrid av rock, soul, punk och reggae fyllde spaltkilometrar och kryddades med andlösa referenser till giganter som The Clash, Bruce Springsteen och Curtis Mayfield. Liveframträdandena sommaren 2003 följde samma mönster. På det följde en Grammis för bästa rockalbum 2003 och tre P3 Guld-priser.
När han nu är tillbaka med nya albumet To die alone verkar han nästan förvånad över att det gått som det gått.
- Det finns ingen logik i min framgång som musiker. Ingen hade kunnat förutspå att det här skulle hända. Det är som en ketchupflaska som man har hållit på och skaka i tio år för att få lite ketchup på maten, och så helt plötsligt går locket ur och tallriken översvämmas av nästan för mycket ketchup, ler han.
To die alone vibrerar av känslomässig intensitet och berättar bland annat historien om att göra slut, om ånger och den oundvikliga känslan \"gjorde jag fel?\".
I I\'m not ready for it, Jo beskriver Anders Wendin stunden i ett förhållande då man vet att det är kört, men ändå vädjar om en chans till.
- Skivan hämtar inspiration i känslan av att upptäcka hur svårt det är att leva med någon. Och har man riktigt svårt att leva med någon hela livet så kommer man ju till slut att dö ensam, säger han.
Men där finns inte bara plats för svärta. Thin Lizzy-pastischen My lil\' girl\'s straight from heaven speglar fascinationen över att ha blivit vald, den tuppaktiga stoltheten över att gå bredvid den snyggaste tjej man någonsin sett. Anders Wendin beskriver texterna som ärliga men tycker inte att han har blottat sig för mycket.
- Jag gör ju någon slags soulmusik och då måste man ju sjunga om något som berör en. Det är ändå ingen dagbok jag har gjort. Alla har blivit lämnade och varit med om någon sorts kärlekssorg, så det är inte så himla mycket att blotta egentligen.
Anders Wendin talar med glöd om att stå på scenen. Om hur han inför varje spelning peppar bandmedlemmarna att gå ut och ge det allra bästa de kan. Att inte tänka på sig själva som musiker utan som romantiker. Han beskriver känslan av att uppträda som en frizon där endast känslan och inga tankar får plats.
- Jag blir glad när folk gillar det vi gör live, för jag tycker själv att vi lägger ner fruktansvärt mycket arbete på den grejen. För mig är det verkligen den ädlaste konstformen, medan skivor är något man försöker klämma ur sig emellanåt för att kunna komma ut på vägarna igen.
Kan framgången som Moneybrother har upplevt här hemma omsättas även på andra sidan Atlanten? Kanske. I mars åker han och bandet över på en kortare turné tillsammans med Deportees, The Ark och Melody Club, i syfte att marknadsföra ny svensk musik. En av spelningarna sker på legendariska CBGB\'s i New York.
- Det är ju värsta skitstället numera, men det har ju ändå historiens vingslag. När jag går och lägger mig på nyårsafton 2005 och vet att jag spelat i New York och Los Angeles vet jag att det här året ändå var lite mer innehållsrikt än många andra år. Det handlar om att uppleva så mycket som möjligt. Då kan jag bara stryka av ännu en sak i boken. (PM)

Fakta Moneybrother/Anders Wendin:

Ålder: 29, fyller 30 i mars.
Bor: I Stockholm.
Diskografi: Thunder in my heart (ep, 2002) och Blood panic (album, 2003).
Aktuell: Med albumet To die alone som släpps idag. I mars turnerar han med Deportees, Melody Club och The Ark i bland annat USA och Tyskland.
Annons
Annons