Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Svävande känslostormar

+
Läs senare
/
  • Längtar du efter att gå in i en tegelvägg med fjädrar på? I kväll får du chansen, när instrumentella rockbandet A Sense of Levity spelar på Pipeline. I bandet ingår Mikael Smitz, Emil Nordin, Jonathan Jonsson och Kim Olofsson.

I våras gjorde A Sense of Levity sin första spelning. Den fick avgöra kvartettens framtid. En lyrisk ST-recensent senare var projektets överlevnad säkrad. I kväll gör Sundsvallsbandet sitt andra framförande, på Pipelines onsdagskafé.

Projektet A Sense of Levity föddes under en drucken natts morgon i våras. Gitarristerna Emil Nordin och Mikael Smitz ville starta ett postrockband, men konturerna var vaga. En kväll på Pipeline frågade de kompisen Kim Olofsson om han ville sköta trumstockarna. Han hängde på, och på en kreativ efterfest senare hade projektet tagit form.
Med hjälp av två gitarrer och en skrivmaskin skrev vi grunderna till sju låtar den natten, säger Emil Nordin.
Men sammantaget är de tre musikerna involverade i ett tiotal andra musikprojekt, som alla tar tid i anspråk. Så när de fick en spelning, plockade de in Jonathan Jonsson på bas och lät konsertens utgång avgöra bandets framtid.
Vi visste inte om vi skulle fortsätta, så vi lät spelningen bestämma. Och efter spelningen, med fyran i ST och den goda publikresponsen i ryggen, bestämde vi oss för att köra vidare, berättar Kim Olofsson.
Musiken är helt instrumentell, med fokus på improvisation och känslolägen snarare än skrivna melodier.
Vi har inte den vanliga uppdelningen i vers, refräng, vers och vi skriver aldrig ner exakt vilka toner vi ska spela, utan mest vilken känsla det är vi vill förmedla. Senaste låten vi spelade in blev 21 minuter lång, så på spelningen kommer vi bara att spela en eller två låtar, säger Kim Olofsson.
På Pipelines hemsida presenteras A Sense of Levity först som atmosfärisk metal, för att sedan ifrågasätta om det verkligen rör sig om metal. Tydligen finns det fog för tveksamheten, för musikerna själva drar öronen åt sig när metal kommer på tal.
Vi försöker dementera att det skulle röra sig om metal, säger Emil Nordin.
Atmosfärisk låter bra, men metal är det inte. Det är snarare tung, atmosfärisk postrock. Lite som att gå in i en tegelvägg med fjädrar på, resonerar Kim Olofsson.
Annons
Annons
Annons