Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

The Knife kunde varit vassare

Berns, Stockholm The Knife

Annons

Luften känns tät. Mättad av förväntningar och frågor. Stockholmsduon The Knife ska göra sin första livespelning nånsin, något som väckt enorm nyfikenhet. Vad ska Karin och Olof Dreijer hitta på? Kommer det bli en visuell kaskad, kommer de vara i dimma dold, precis som syskonen är på bild? Kommer de ens vara med på scenen?
Och så börjar det. Två figurer lösgör sig ur dunklet, två personer som skulle få självaste Hannibal \"The cannibal\" Lecter att haja till. De bär svarta overaller, vita handskar, och S/M-liknande gummimaskar, med öppningar endast för hålen i ansiktet. I viss belysning förändras deras ansikten till dödskallar.
Det hela känns otäckt, men ändå spännande. Precis som att lyssna på senaste skivan Silent shout.
Förmodligen är det Karin och Olof bakom maskerna, men säkert kan man inte veta. Olof står vid synthar och laptops, och Karin sjunger, med lite mer naturlig stämma än de förvridna stämmorna på Silent shout.
Basen är så djup och kraftfull att flaskor och glas i närheten faller i golvet, till och med en högtalare vibrerar så kraftigt att den faller omkull. På dukar bakom och framför Knife visas ständigt filmsnuttar, animeringar och andra bilder. Ljussättningen är effektiv men sparsam, oftast är det väldigt mörkt på scenen.
När de gör senaste singeln Marble house så materialiseras en varietéfigur, med ett stort, deformerat huvud och abnormt långa armar. På huvudet projiceras ett förvrängt ansikte som mimar till musiken. Fantastiskt frånstötande, som om en mardröm väckts till liv.
Det hela är så totalt annorlunda mot vad som gjorts på en svensk rockscen tidigare. Och länge är det häftigt och coolt, men efter en stund börjar nyfikenheten ersättas av ett \"Blir det inte mer?\". Trots att konserten bara är en knapp timme lång så blir det till sist lite enahanda.
Och när Knife kliver av efter From off to on, så ligger en känsla av besvikelse kvar. Om det blir nån mer konsert i framtiden måste det till ännu mer för att knocka mig.

Mer läsning

Annons