Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Tillbakablick på Dataspelsgalan 2011

+
Läs senare

Den svenska dataspelsgalan har försökt sig på ett antal olika upplägg de senaste åren. I fjol var det ett storslaget jippo med många inbjudna, lättsam prisutdelning och svikande artister. Inte något vinnarkoncept. Dessutom blev det en stor diskussion i svensk spelmedia efter galan där det lättklädda dansnummer som introducerade prisutdelningen kändes minst sagt osmakligt.

I år var således upplägget annorlunda. Liten gala för enbart ett mycket begränsat antal inbjudna. Vilket i sin tur skapat andra diskussioner. Men oavsett hur galan ser ut är det bra att det händer saker i spel-Sverige och i synnerhet att de svenska spelutvecklarna uppmärksammas på ett eller annat sätt.

Och däri ligger också Dataspelsgalans främsta funktion. Det känns nästan märkligt att galan prompt ska dela ut pris i generella kategorier som Årets spel (vinnare Mass Effect 2), Årets actionspel (Red Dead Redemption), Årets Plattformsspel (Super Mario Galaxy 2), Årets Sportspel (Fifa 11), Årets Strategispel (Civilisation V), Årets Äventyr (Mass Effect 2), Årets Partyspel (Dance Central) och Årets Multiplayerspel (Starcraft 2).

Inget ont om vinnarna, men det är knappast så att Grammisgalan delar ut majoriteten av priserna till internationella band, eller att Guldbaggegalan har en nomineringslista snarlik Oscarsditon. Istället fokuserar Guldbaggegalan på svensk film och Grammisgalan på svensk musik. Varför kan inte spelgalan fokusera på den svenska spelmarknaden?

Det är dock visserligen någonting som man faktiskt försöker göra mer och mer. Det finns ett antal svenska kategorier, men varför inte löpa linan ut? Varför inte bara köra en internationell kategori - årets bästa spel?

Strunta i subgenrer och lyft fram andra delar av den svenska spelindustrin istället. Bästa spelutbildning, bästa spelstudio och så vidare. Kategorierna Årets svenska casualspel (Kosmo Spin) och Årets svenska talang (Markus Persson) är ett stort steg i rätt riktning.

För att Dataspelsgalan ska få tyngd på riktigt krävs det en fortsatt utveckling i den vägen. Istället för att se pressrepresentanter för de stora jättarna EA, Activision, Sony, Nintendo och Microsoft håva in spelpjäs efter dito (prispokalen är en stor fia-med-knuff-pjäs) är det faktiskt roligare med priser till dem som har en direkt spelkoppling.

Som dubbelvinnande Markus Persson till exempel, en svensk spelkändis vars spel Minecraft gör rekordartad succé. Vilket också uppmärksammas med motiveringen "En definition av talang är att det är 'ett uttryck för en övergenomsnittlig fallenhet eller förmåga för någon verksamhet'. En osedvanligt passande beskrivning inte bara på termen talang, utan även på årets vinnare – Markus Persson". Markus som även fick årets specialpris.

En annan bra prisklass var MDTS hederspris där grundarna av DICE belönades för att ha satt Sverige på kartan inom spelutveckling. Det är ett speciellt, fint och bra pris som visar mer än tusen genrepriser.

Så till nästa år får galan egentligen se ut lite hur den vill. Men snälla. Gör en revidering av prisklasserna. Den svenska spelindustrin är så stark och bred idag att vi inte behöver ta stöd av pris till internationella titlar bara för att göra galan intressant. Idag kan den svenska spelindustrin stå på egna ben och då är det inte mer än rätt att även Dataspelsgalan gör det.

Annons
Annons
Annons