Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Att göra inget alls är inget alternativ

+
Läs senare
/
  • Eril Lövgren vice ordförande Ånge, och Elisabeth Strömqvist, ordförande i landstingsstyrelsen, Härnösand [båda (S)], hade det lättare på valkvällen än i dessa dagar av ansvarstagande.

Det är klart att ett parti som får 48 procent av rösterna i ett val får finna sig i att stå i centrum. Ändå är det mer än märkligt att alla partier utom sossarna kommer så lindrigt undan i den infekterade debatten om sjukhusen i Västernorrlands läns landsting. Moderaterna som 2010 vann valet på att lägga ner i Sollefteå är nu tysta som möss. Privatisera är deras lösning, som om det skulle spara pengar när all vård blir kvar på alla ställen. De övriga partierna är knäpptysta.

När det är sagt. Självklart är det sossarna som ska stå i fokus. Den handfallenhet som har präglat behandlingen av det tjänstemannaförslag som tagits fram efter en begäran av politikerna i bred enighet, imponerar inte. Inte för att det är lätt att nå enighet. Men den splittring som finns inom sossarna utifrån geografisk hemvist, finns ju i alla partier i den mån de finns över hela länet. Det var ju oenigheten inom Moderaterna som gjorde att passivitet blev deras signum under den förra mandatperioden. Det har gjort att pengarna – det egna kapitalet – nu är slut. Besparingar och skattehöjningar kommer att behövas.

Sossarna har redan börjat backa från grundtanken att besparingarna inte bara ska slå på ett ställe. Just nu ser det ut som om allt hamnar på Sollefteå. Det gör förstås ilskan större där. Samtidigt finns en ilska bland sossarna i Sundsvall över att man genom att skydda BB i Övik, utan alternativa sparförslag, hamnar ganska långt från det sparmål som är nödvändigt. Ingen vill röra kulturen, som dessutom genererar skatteintäkter. Kanske man kan lägga över en del av kostnaderna på kommunerna, så att landstingets sparbeting ändå kan nås? Kulturinstitutionerna finns ju i stor utsträckning i länets södra delar, så bördan skulle på det viset fördelas bättre.

Överorden är många. Är det helt säkert att förlossningsvården blir sämre av att den centraliseras? Redan i dag hamnar förväntat komplicerade förlossningar på andra sjukhus. Och de normala förlossningarna går att flytta om man får tro landstingets tjänstemän. I Dalarna finns tydligen bara ett BB, i hela Norrbottens län, fyra gånger så stort som Västernorrland, finns två.

Vet någon hur många förlossningar som gått fel sen Härnösands BB las ner 1984 efter en våldsam politisk strid? Jag kan inte påminna mig om att jag läst om en enda på dessa mer än 30 år. Nu är det förstås längre till BB i Sundsvall från Sollefteå. Men det är inte längre än från Ånge, och nog bör en helikopter kunna lösa akuta problem.

En helt annan sak är att många Härnösandsbor efter alla dessa år fortfarande inte förlåtit sossarna för denna nedläggning. Men den som vill regera är tvungen att ta ansvar. Och en minskande befolkning i kombination med allt större möjligheter att bota och skydda, är det inte längre möjligt att ha allt överallt. I Härnösand tog det tio år mellan BB-stängning och stängning av akutkirurgi. Ytterligare tio år senare stängdes sjukhuset.

I Sollefteå tar man två steg på en gång. Fast sjukhuset blir kvar. Liksom akutmottagning och intensivvårdsavdelning. Att låta äldre åka många mil till sjukhus för att få en vård de behöver ofta, är inget att försvara. Därför är det rimligt att detta blir kvar i Sollefteå. Den vård däremot, som man behöver sällan eller kanske bara en gång i livet, kan ligga på längre avstånd. Sossarna måste faktiskt våga göra det som är nödvändigt. Halvmesyrer imponerar inte på någon. Men andra partier kan inte heller svära sig fria från ansvar.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons