Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Dags att motionera mera

+
Läs senare
/

I riksdagen motioneras det vilt dessa dagar. Inte i gymmet, utan vid ledamöternas tangentbord. I skrivande stund (måndag eftermiddag) har 841 motioner passerat partikansliernas censorer och finns utlagda på riksdagens hemsida för allmän läsning. Här yrkar riksdagskolleger av skiftande kulörer om allt från minskad köttkonsumtion och försvarsmaktens verksamhet i Vättern till tågstopp i Åsbro och äldres rätt till fungerande sexliv.

Riksdagens allmänna motionsperiod går i mål onsdagen den 5 oktober klockan 16.30. Varje höst förs samma diskussion. Ja, i alla fall inom regeringspartierna där ledamöternas motionerande inte alltid applåderas som efterlängtade bidrag till politikutvecklingsarbetet. I mitt tidigare liv som ledarskribent drev jag linjen att motionsskrivandet var slöseri med tid. Särskilt för utskotten och dess arbetstyngda kansli som skulle kunna ägna sig åt viktigare saker om man slapp tröska igenom ledamöternas motionsyrkanden varav den dominerande majoriteten ändå begravs i riksdagstrycket med på sin höjd ett vänligt formulerat avslag.

Som riksdagsledamot har jag en mer nyanserad uppfattning. För vad kan vara en bättre plattform än riksdagen att opinionsbilda från? En ledarsida, invänder någon. Absolut, men det ena behöver inte utesluta det andra! Tvärtom, ju fler arenor man som allvarligt politiskt intresserad person har tillgång till, desto större chans att få spridning och genomslag för sina idéer.

Som riksdagsledamot fortsätter jag sålunda att motionerna i samma ämnen som jag hårt drev som ledarskribent. Och har man skrivit motioner får man också chansen att argumentera för dem i demokratins högborg. Visst, i min förra krönika (6/9) bjöd jag på fadäsen första gången jag äntrade kammarens talarstol. Men det var då. Nu ser jag framemot att med liv och lust försvara mina förslag i höstens allmänpolitiska debatt.

Bland annat har jag dammat av ett kärt gammalt moderatförslag om att återinföra arvsrätten för kusiner. Det är hög tid att skrota den över 80 år gamla ordningen där staten genom Allmänna arvsfonden lägger beslag på avlidnas tillgångar trots att det finns så nära släktingar som kusiner. En annan hjärtefråga gäller rättssäkerhetsbristerna i systemet med politiskt nominerade nämndemän. Efter Sverigedemokraternas och Nationaldemokraternas intåg som nämndemän i våra domstolar börjar det dessbättre stå klart för alltfler att nämndemannainstitutet måste göras om, eller varför inte skrotas helt?

Inte heller ger jag mycket för den stolta principen om öppenhet i våra domstolar när den i praktiken bara gäller för det begränsade antal åhörare som får plats i rättssalen. Det enda riktigt effektiva sättet att säkerställa verklig insyn i dömandet vore att inleda åtminstone en försöksverksamhet med tv-sända rättegångar i tungt medialt uppmärksammade fall.

Till sist. I Sverige finns det barn som har fötts av värdmödrar utomlands trots att svensk lag i princip förbjuder det, med följden att barnen har oklar juridisk status och otrygga juridiska uppväxtförhållanden. Inte minst därför uppmanar jag regeringen i en motion att räta ut frågetecknen som är förenat med värdmoderskap. Även om jag blir tvungen att rykta samma käpphästar på nytt nästa år har mina motionskrav framtiden för sig. Det är jag helt övertygad om.

Har du också något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel
Annons
Annons
Annons