Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Mat är en mänsklig rättighet

+
Läs senare
Debatt

Att förhindra diskriminering och försäkra att alla och envar kan åtnjuta de mänskliga rättigheterna är en av de plikter en stat har när den anslutit sig till en rättighetskonvention. Dessa skyldigheter existerar oavsett vilken slags rättigheter det rör sig om. Även till exempel mat, bostad, sjukvård skall uppfattas som mänskliga rättigheter, skriver Aleksander Gabelic, Lise Bergh och Lena Klevenås.

Den 10 december 2008, den internationella dagen för mänskliga rättigheter, antog FN:s generalförsamling ett tilläggsprotokoll till konventionen om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna (ESK-konventionen). Då var det 60 år sedan den Allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter antogs i Paris av samma församling.

Protokollet rättar till ett missförhållande som funnits i över 40 år – frånvaron av ett effektivt sätt att ställa stater till svars för grava och systematiska kränkningar av de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna.

Enligt de principer som fastslogs av världskonferensen om mänskliga rättigheter i Wien 1993 är alla mänskliga rättigheter inbördes beroende av varandra, odelbara och interrelaterade. Det betyder att även till exempel mat, bostad, sjukvård skall uppfattas som mänskliga rättigheter och få tillgång till liknande skyddsmekanismer som de andra konventionerna har.

Den kommitté som är knuten till ESK-konventionen bevakar att den efterlevs genom att granska de periodiska rapporter som anslutna stater lämnar. Men ett rapporteringssystem med femårsintervaller tillgodoser inte individuella eller gruppkränkningar. Kommittén började därför år 1990 att skissa på en möjlighet till klagorätt. År 2006 gav det nybildade Rådet för mänskliga rättigheter klartecken till förhandlingar om ett tilläggsprotokoll. Efter ett intensivt arbete i olika faser av en grupp med både statliga och NGO-deltagare kunde så ett tilläggsprotokoll med klagorätt antas av FN:s generalförsamling den 10 december 2008.

Tre länder har ratificerat, nämligen Ecuador, Mongoliet och Spanien. Idag har ca 35 stater signerat protokollet och därmed gjort en avsiktsförklaring att ratificera det, däribland Finland, Belgien och Nederländerna i vårt eget närområde.

Sveriges regering däremot har sagt att de inte kommer att vare sig underteckna eller ratificera protokollet. Rättigheterna är inte tydligt utkrävbara inför domstol, säger man, att ESK-rättigheternas karaktär ofta gör det mycket svårt att med precision ange när en kränkning ska anses ha begåtts. Men det är inte sant. I de regionala rättssystemen, t ex, finns flera fall som har resulterat i fällande dom 

Att förhindra diskriminering och försäkra att alla och envar kan åtnjuta de mänskliga rättigheterna är en av de plikter en stat har när den anslutit sig till en rättighetskonvention. Dessa skyldigheter existerar oavsett vilken slags rättigheter det rör sig om.

En klagomöjlighet är ett viktigt redskap för att stärka den nationella respekten för rättigheterna. Endast fall där inhemska möjligheter uttömts går till kommittén.

Respekten för ESK-rättigheterna får inte vara ett resultat av partipolitik. Den är ett ansvar för regeringen, oavsett vilken partipolitik som bedrivs. Ett viktigt sätt att leva upp till rättigheterna är att tvingas definiera dem och att lagstifta kring dem och därmed göra rättigheterna utkrävbara av enskilda.

Sverige bör följa sina intentioner som man angett i de regeringsskrivelser om mänskliga rättigheter och där man framhåller just ekonomiska och sociala rättigheters betydelse. Det är nu dags att erkänna dem som riktiga rättigheter och inte bara som statliga ambitioner.

 Aleksander Gabelic

Ordförande i Svenska FN-förbundet

Lise Bergh

Generalsekreterare i Svenska Amnesty

Lena Klevenås

Ordförande i FIAN Sverige

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons