Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Språkfrågan mars 2009

+
Läs senare
Debatt

Varifrån kommer uttrycket att vara om sig och kring sig? undrar en läsare, Ella. Talesättet i sin helhet lyder: Man får vara om sej och kring sej, om man ska få något i sej och på sej. Att det är ett talspråksuttryck förstår man av stavningen av sej. Däremot vet jag faktiskt inte om det är ett urgammalt talesätt, vilket jag tror eller om det har använts i något annat sammanhang. Jag har en svag aning om att Tore Skogman skrev en låt på temat. Kan någon läsare hjälpa mig? Ett annat, liknande talesätt som känns modernare är: Den får vara om sej och kring sej som ska slå sej fram.

Att vara om sig och kring sig betyder ju att man är en smula närig. Tidningarna nu för tiden har avskaffat korrekturläsningen och om detta beror på närighet eller datorstödets intåg vet jag inte. Obefogade stavfel, särskrivningar och syftningsfel kan ändå vara irriterande, anser många läsare. Hur perfekt ska en text vara i det här avseendet? Naturligtvis blir texten nästan obegriplig som i Johans roliga, förhoppningsvis egentillverkade exempel: Om knosten att skirva och stva. Han ger även ett exempel på en felaktig konstruktion, hämtat från ST, nämligen en person har en skuld MOT en klubb. Den korrekta frasen som Johan mycket riktigt påpekar är att ha en skuld till någon. Mot har blivit en vanlig preposition som vi i alla fall i talspråk gärna använder för att snabbt få fram vårt budskap. Ordet brukas i två olika betydelser. Dels har det en fientlig innebörd, kampen mot mobbning, dels betyder det i riktning åt. Om vi i skriftliga sammanhang känner oss osäkra på innebörden av mot kan ordet bytas ut mot någon annan preposition (som i Johans exempel). Han fortsätter sin kamp mot freden låter alltså lite tvetydigt. Budskapet blir klarare om han i stället kämpar FÖR freden.

Personligen tycker jag att det inte är så ofta jag råkar på ett felstavat ord numera i de morgontidningar jag läser, DN, TÅ och ST. Detta beror säkert på de förträffliga datorprogrammen som genast uppmärksammar felstavningar. Jag har däremot funnit att det är mycket vanligt att i alla sammanhang skriva de som, även när dem som vore att föredra. Två exempel hittade jag i Dagbladet från den 16 mars i år. Det ena finns i löpande text: Det gäller de som gjort sig skyldiga till allvarliga brott som till exempel våldsbrott. Det andra exemplet återfinns i en rubrik: Vill ge inspiration till de som arbetar ideellt. Mitt datorprogram accepterar det första exemplet men inte det andra. I det andra exemplet försvinner den gröna understrykningen om jag skriver till dem som. Vad anser ni läsare?

En annan läsare, Curt, har reagerat mot ett enligt honom bortglömt att i en rubrik i SvD: Tre av fyra bankomater kommer tömmas i dag. Ja, fortfarande reagerar vi mot ett att-löst bruk av kommer. I synnerhet vi som är äldre föredrar kommer att men här kommer språket säkerligen (att) förändras, analogt med andra konstruktioner som hon fortsatte (att) arbeta eller eleverna slutade (att) prata. I de senare konstruktionerna är det valfritt om man vill använda att eller slopa det.

Redan Strindberg tappade att efter kommer: Efter vad jag sett kommer troligen anarki bli framtiden och inte socialism. Trots Strindberg föredrar i alla fall jag kommer troligen anarki att bli framtiden. Vi får dock hoppas att vårt språk inte drabbas av en fullständig anarki. Därför vill jag tacka dagens insändare som jag förstår arbetar mot språklig anarki.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons