Det måste löna sig att inte kasta sten

Vad får ungdomar att kasta sten mot poliser och ambulanser?

Polisen tittar bekymrat in i kameran. Jag vet inte vad de här ungdomarna försöker säga oss, men något är det väl.

TV-inslaget handlar om ett ungdomsgäng som roar sig med att kasta sten och trakassera gäster utanför en krog i södra Sverige.

Den typens eftertänksamma grubblerier är ganska symptomatiska.

Förklaringsmodeller varierar över tid. Just nu är det många som ser politiska motiv bakom lagöverträdelser. Det vill säga att det med varje sten som kastas mot kroggäster eller polis och brandmän följer ett politiskt ställningstagande. Brottslighet skulle alltså vara en kommunikationsform i klass med att skriva insändare.

Gängkriminalitet har förstås många orsaker. Det går inte att hitta en sak som varit avgörande för att de här pojkarna (det brukar vara pojkar) väljer att begå alvarliga brott. Ett tag var det populärt att peka på frånvarande pappor, nu är det istället maktlöshet och politiskt utanförskap som sägs vara grunden.

Människor är komplexa. Vi har en fantastisk förmåga att fatta välavvägda beslut och planera för framtiden. Men vi är också varelser som påverkas av gruppdynamik och av vad som sker i ögonblicket.

Inlärningspsykologisk forskning visar att det framförallt är ett beteendes konsekvenser som påverkar sannolikheten för att det förekommer eller ej. Med konsekvenser menas vad som följer på beteendet. Och då tänker man inte i första hand på följdverkningar ett par år framåt i tiden utan vad som händer just där och då.

För uttråkade ungdomar som inte gillar skolan finns det – även om vi vuxna inte gärna vill se det – många positiva saker med kriminalitet. Att tänja på gränserna ger status i tonårsvärlden.

Att kasta sten mot ambulanser ger snabba kickar. Att råna jämnåriga är ett enkelt sätt att skaffa pengar till nya prylar.

Mot allt det förbjudna som lockar står alternativa vägar som vuxenvärlden vill att de ska välja. Problemet är bara att belöningarna framstår som minst sagt luddiga. Det är klart att det på sikt lönar sig att skaffa en utbildning. Det är emellertid långtifrån glasklart för en 15-åring som nästan bara känner vuxna som är arbetslösa eller har låglönejobb.

Den stora frågan borde inte vara varför ungdomar dras in i kriminalitet. Den stora frågan borde vara varför de inte satsar på skolan.

En viktig del av förklaringen är rimligtvis att vi under lång tid bara fokuserat på dem som förstör för andra. Det satsas enorma summor på att försöka lappa och laga när brottskarriären redan är inledd. Åtminstone en del av pengarna borde läggas på ungdomar som sköter sig. Tyvärr verkar den tanken vara fullständigt främmande för våra politiker. Betyg är ett exempel. Vänstern ser betyg som en form av förtryck, men betyg är ofta den enda form av uppmuntran som erbjuds ambitiösa ungdomar.

Som det fungerar idag finns det gott om kortsiktiga belöningar för dem som kastar bort sina liv. Men knappast något alls för dem som tänker en gång till innan de kastar första stenen.

Det får konsekvenser för framtiden.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Dela
  • +1 Intressant!