Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Det måste finnas tid för att stanna till

+
Läs senare
Insändare

Det var nästan helt tyst och stilla i vårdavdelningens sal när han vaknade denna morgon. Natten hade varit lång och full av oro och tankar inför framtiden. Sömnen hade inte kommit till honom som en beskyddare. Hans medpatient hade snarkat ljudligt och högt hela natten som för att påminna honom om hans egen sömnlöshet.

I fönstret hade glada sköterskor kvällen innan hängt upp adventsljus som nu lyste stilla och fridfullt mot honom. Utanför fönstret dalade vita snöflingor ned mot marken. Om han blundade kunde han nästan minnas hur det kändes att vara ung igen, att vända ansiktet upp mot himlen och känna flingorna landa mjukt mot ansiktet.

■■ Här hittar du fler insändare och debattartiklar.

Lampan i taket tändes och en glad röst deklarerade att nu var det morgon och dags för frukost. En bricka med gröt och smörgås ställdes fram och sköterskan frågade honom hur natten varit samtidigt som hon höjde huvudänden på sängen och med ett hastigt öga kontrollerade hans kateterpåse som hängde över sängkanten. Han besvarade hennes fråga med tvekan för han märkte att hon redan börjat vända sig mot patienten i sängen bredvid hans.

Tyst svarade han "Jag har inte kunnat sova". Han var osäker om hon hört hans svar och kanske hade hon inte tiden för att lyssna. Någon minut senare kom en annan sköterska fram till hans säng. Hon satte sig på sängkanten och tog hans hand i sin, mötte hans blick stadigt och lugnt och strök honom sakta över kinden. Det var det han behövde. En annan människa som stannade till.

Ingela Nordström Mukka

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons