Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Dra inte förhastade slutsatser efter morden

+
Läs senare
/
Insändare

Det meningslösa våldet på Ikea i Västerås har de senaste dagarna dominerat medierna och utlöst en våg av en mer eller mindre förvirrad debatt.

Situationen i Västerås och andra liknande situationer liknar mycket det som hände i Härnösand i mitten på 1980-talet. De första flyktingarna kom, de flesta ensamkommande barn och ungdomar från Eritrea och var ett nytt inslag i stadsbilden, precis som på många andra ställen runt om i Sverige.

1989 drabbades även Härnösand av det meningslösa våldet. Två unga flickor knivmördades av en ung traumatiserad flykting. En av flickorna, Sara, 17 år, var en av initiativtagarna till en lokal förening som arbetade för ett bättre mottagande av flyktingarna. Hon hade ett stort engagemang för deras situation och arrangerade torgmöten varje söndag.

Saras död blev en chock. En tragedi som ingen kunde förstå. Rädslan och maktlösheten över det meningslösa våldet verkade den första tiden förlamande. Då som nu. Händelserna dominerade riksmedierna och Härnösand stämplades som en rasistisk stad. Rädslan och frustrationen övergick också till ökade motsättningar och attacker på flyktingförläggningen.

Kort efter morden inträffade det som blev en avgörande vändning av situationen i Härnösand. Mitt i familjetragedin bestämde sig Saras pappa, Stig Wallin att fortsätta det arbete och engagemang som Sara inlett. Nya manifestationer för flyktingarna arrangerades och i främsta ledet gick Stig Wallin. Ett ledarskap präglat av försoning, civilkurage och ansvar.

Varje meningslös våldshändelse är i sig unik och kommer alltid att leda till rädsla, maktlöshet och förvirring. Det meningslösa våldet har inga enkla, snabba förklaringar och slutsatser. Och reaktionerna i Västerås har både likheter och olikheter.

Medierapporteringen har präglats av spekulationer och i stort sett endast fokuserat på händelsen. Då som nu. Kvällstidningarna ”går före” och kryddar rapporteringen med suddiga videoklipp och suddiga budskap. Aktiviteten bland personer i ledande ställning i medierna har blivit större och tycks ha blivit platsen för de enkla och snabba lösningarna.

Tove Lifvendal i SVD har redan tagit ställning och ropar på staten och politikerna. Vad staten och politikerna ska göra framgår inte. Riksdagens andre vice talman och riksdagens främste representant Björn Söder griper chansen och skyller dådet på Fredrik Reinfeldt och hans tal om ”öppna era hjärtan”. Här talar talmannen som en av SD:s ledare och underblåser den flod av hot och hat som strömmar ut i sociala medier.

Även på Göteborgspostens ekonomisida publicerar man en artikel från TT om tragedin I Västerås. Där reder man ut om morden kan skada Ikeas varumärke. En kommersiell aspekt på det meningslösa våldet. Tre exempel där man försöker utnyttja tragedin för att flytta fram sina egna positioner med ett storstadsperspektiv bakom tangentbordet.

Polisens agerande har varit något annorlunda i Västeråstragedin och till viss del förebyggande. Tidigt efter morden i Härnösand uppmanande polisen flyktingarna att hålla sig inne för att undvika konfrontationer. Ett agerande som idag skulle vara oacceptabelt. I Västerås har polisen agerat mer förebyggande med att finnas på plats på brottsplatsen och på flyktingförläggningen där de misstänkta bodde.

5i12-rörelsen växte fram som en antivåldsrörelse under slutet av 80-talet. Händelserna i Västerås och Härnösand har både likheter och olikheter och har inträffat vid olika tidpunkter och situationer. Det meningslösa våldet i Härnösand för drygt 25 år sedan har under åren som gått lett till att hundratusentals människor manifesterat mot rasism, främlingsfientlighet och våld den 5 december klockan femitolv.

Det har kunnat ske med ett ledarskap för försoning, ansvar och civilkurage och de många människornas organisering och ideella engagemang runt om landet. Det arbetet måste fortsätta och vi efterlyser ett nytt och mera samhällsbärande ledarskap på alla nivåer som också präglas av civilkurage och ansvar. Det kommer inte att leda till några nya karriärvägar. Det är viktigare än så.

Anders Bergman

Journalist, projektledare i 5i12-rörelsen

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons