Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konsten att luras utan att ljuga

/

Annons

Den 16 januari fick vi veta att 2014 var det varmaste året som någonsin uppmätts och att den globala uppvärmningen fortsätter.

Det var de amerikanska väderinstituten NOAA och NASA-GISS som släppte den obehagliga uppgiften till all världens media.

Pressreleasen lämnar två besked, dels att 2014 var det varmaste året som någonsin uppmätts och dels att NASA ligger i den vetenskapliga frontlinjen, varför det är viktigt att just NASA fortsätter sin forskning, i synnerhet avseende betydelsen av mänsklig klimatpåverkan. Kanske ansågs rekordnoteringen meriterande för forskningsgruppens möjlighet till överlevnad?

Pressad av frågor från kritiker medgav GISS-direktören Gavin Schmidt redan dagen efter pressreleasen att det bara är 38 procent sannolikt att 2014 var ett rekordår. Det är alltså mer sannolikt, 62 procent, att ”rekordet” inte är något rekord. 2014 års globala medeltempertur kan inte särskiljas från 2005 eller 2010. Den utplanade temperaturkurvan fortsätter.

Temperaturdata av skiftande kvalitet finns sedan 1880-talet. Mätstationer har tillkommit och fler har lagts ner. Urbanisering har gjort att mätstationer kommit att ligga i stadsbebyggelse, vid motorvägar, vid flygplatser och till och med intill utblåsningen från luftkonditioneringsanläggningar.

Detta har lett till att vissa temperaturdata i själva verket representerar så kallade ”urban heat islands”. Inom klimatforskningen löser man kvalitetsbristerna genom så kallad ”harmonisering” av data, det vill säga justering av värden och genom att fylla i där mät-värden saknas. Det har bland annat inneburit att 1934 inte längre är något rekordår och att gamla tider fått lägre temperaturer och senare tider blivit varmare.

Att den globala medeltemperaturen stigit med cirka 0,8 grader under senaste dryga hundra åren har ifrågasatts med tanke på kvalitetsbristerna i insamlade data. Kritik har även riktats mot de metoder som IPCC använder för statistisk bearbetning. Uppgiften är dock väl etablerad och används allmänt inom klimatvetenskapen. 2005 och 2010 har ansetts vara de varmaste åren, bortsett från El-Ninoåret 1998. Efter 1998 har inget av de fem institut som följer den globala temperaturen registrerat någon fortsatt uppvärmning.

Pressreleasen redovisade inte hur stor rekordnoteringen var, men skapade ändå rubriker över hela världen. Dagen efter framkom att det nya rekordet som är baserat på 3000 mätstationer är 0,02 grader över det gamla. Två hundradelar av en grad! Hur upphetsad skall man bli? Felmarginalen är 500 procent större, ± 0,1 C!

Att med detta som grund påstå att 2014 års temperatur visar att jordens uppvärmningstrend fortsätter, vittnar om andra ambitioner än vetenskapliga. NASA kunde också sagt att 2014 års temperatur är ungefär som 2005 och 2010 och att den temperaturplatå som rått sedan slutet av 90-talet fortsätter. Det hade varit vetenskapligt oantastligt och en korrekt information till media och allmänhet.

Men allmänheten över hela världen tror sig nu veta att 2014 var rekordvarmt och att detta bekräftar de värsta farhågor om kommande klimatkatastrofer.

Sigvard Eriksson

Medlem i Nätverket Klimatsans

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons