Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Afrikanskt dilemma

+
Läs senare
Ledare

Om en månad ska det hållas ett så kallat toppmöte mellan EU och Afrika. Det finns många viktiga frågor att dryfta, men uppspelet inför mötet har nästan uteslutande handlat om Robert Mugabes närvaro eller inte. Nu står det klart att Mugabe kommer att bjudas in. Av allt att döma kommer han också att dyka upp. En omedelbar följd blir att Gordon Brown uteblir och Storbritannien kommer att representeras av företrädare på lägre nivå.
Fokus hamnar på Zimbabwe och Mugabe. Det är förvisso bra att läget där blir föremål för internationella samtal, men det finns så många andra viktiga utvecklings- och samarbetsfrågor att dryfta.
När det gäller Zimbabwe behövs inte fler analyser. Vanstyret är väldokumenterat. Enligt telegrammen har Tysklands Angela Merkel sagt att mötet blir en möjlighet "att framföra allas vår kritik om katastrofen i Zimbabwe". För Sveriges del måste vår närvaro innebära att vi talar klarspråk. Vi förväntar oss att både Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt säger det som måste sägas utan krusiduller. Och att vi också är beredda att bidra ekonomiskt för att underlätta en fredlig maktväxling i landet.
Det är ett problem om rädslan för att stöta sig med övriga Afrika – av någon anledning backas Mugabe upp av Afrikanska unionen - leder till att Europa undviker en konfrontation med en diktator. Samtidigt måste vi vara realistiska och inse att omvärldens kritik inte verkar ha någon större tyngd i Harare. Det som skulle kunna betyda verklig press på regimen är om Sydafrika agerar. Det är en gåta varför de legat så lågt, i synnerhet när de fått ta emot miljoner flyktingar och drabbats så påtagligt av vanstyret i sitt grannland.
Kritik från länder som Storbritannien, som har historiska band med Zimbabwe, avfärdas som regel som "koloniala anspråk". Det också så som flera andra afrikanska ledare ser på kritik från Europa mot dåligt styre och brist på mänskliga rättigheter. Det är en mycket olycklig låsning, eftersom mer demokrati och öppenhet har betydelse för ländernas långsiktiga utvecklingsförmåga.
EU har tidigare inför smarta sanktioner mot Mugabe och kretsen runt honom. Dessa verkar inte på något sätt ha påverkat dem. EU verkar själva heller inte tro på sin politik, eftersom man frångår den med öppna ögon. Nu gäller det att se till så att Mugabe och hans gäng inte får dominera toppmötet. Här måste Europa prata sig samman.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons