Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Åldersgränser i sociala medier är ett svek mot barnen

/
Ledare

Barns rörelsefrihet har kraftigt begränsats de senaste decennierna. Förr rörde sig barn väldigt fritt, utan övervakning av föräldrar. När jag växte upp på sjuttiotalet var det inte konstigt att barn i förskoleåldern var ute och lekte "på gatan" utan föräldrar inom synhåll. I dag har barn ytterst små och få arenor där de kan vistas utan föräldrar.

Detta kompenseras inte sällan av internet. Där erbjuds arenor där barnen kan vara fria och ägna sig åt det vi kallar privatliv.

Ett nytt EU-direktiv tänker sätta stopp för detta genom att införa lagstiftad åldersgräns i sociala medier. Den svenska regeringen har ännu inte bestämt sig för om gränsen ska sättas vid 16 eller 13 år, men vi får verkligen hoppas att de väljer den nedre gränsen, och att EU:s förnuftiga gör allt som står i deras makt för att riva upp detta kontraproduktiva beslut.

Syftet är naturligtvis gott. Man vill skydda barnen. Men resultatet kan komma att bli det rakt motsatta.

Vi vet att de barn som i dag är utsatta på nätet är de barn som inte har någon vuxen att anförtro sig till. Bara häromdagen presenterades en undersökning som visar att de familjer där föräldrarna är lite eller inte alls engagerade i sina barns internetvanor är de som har flest konflikter om just internet.

Nu kommer dessa föräldrar att kunna hänvisa till en lagstiftning och bara säga nej. Barnet kommer troligen ändå att klura ut ett sätt att olagligen använda de förbjudna medierna, och om det sedan råkar illa ut är sannolikheten låg att hen kommer att vilja anförtro sig till den redan avogt inställde föräldern.

Beslutsfattarna glömmer också att många barn som är mobbade eller har det svårt i sin närhet ofta hittar fristäder på nätet.

Därmed blir barnet kanske ännu mer utsatt än tidigare.

Beslutet är också ett sätt som känns som en oerhörd slapp ickelösning på ett stort problem. I stället för att med alla till buds stående medel faktiskt försöka komma åt exempelvis de män som ägnar sig åt sexuella övergrepp via nätet, eller arbeta aktivt med att lagföra hot och grova kränkningar, så stänger man ute barnen från viktiga samhällsarenor.

Arenor som de behöver i sin vardag, för att umgås med sina vänner. Arenor som är lika viktiga övningar i vuxenlivet och de demokratiska spelreglerna som ett klassrum eller en ideell föreningslokal.

En ytterligare aspekt är den om hur denna lag är tänkt att följas upp och beivras? Vem ska kontrollera detta?

Redan i dag har polisen alldeles för små resurser för att jaga dem som ägnar sig åt kriminella handlingar på internet. Jag föredrar faktiskt om de jagar riktiga kriminella i stället för att försöka hitta barn som olovligen ägnar sig åt global social samvaro i olika former. Ansvaret hos de företag som förmedlar tjänsterna borde vara större när det gäller att rensa ut dem som attackerar barnen, i stället för att göra det enkelt för sig och skjuta över skulden på föräldrar som "gett sitt tillstånd":

Nu är risken överhängande att vi får ännu en uddlös lagstiftning som urholkar förtroendet för både lagstiftare och rättskipande myndigheter.

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons