Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ångest är ingenting att hymla med

/

Att fråga vänner, bekanta och arbetskamrater om hur de mår anses helt normalt. Att svara ärligt på frågan, särskilt om man mår dåligt i själen, anses inte riktigt lika normalt. Det kan till och med uppfattas som stötande, skapa dålig stämning och göra frågeställaren obekväm.

Annons

Om detta skrev SR-journalisten Emmy Rasper en krönika i Göteborgs-Posten den 2 november, en text som fått mängder av delningar i sociala medier, och som många tycks känna igen sig i. Hon beskrev hur hon vid ett flertal tillfällen ringt och sjukskrivit sig, och ljugit om förkylningssymptom fastän hon egentligen haft ångest, eftersom förkylningssymptom anses mindre stigmatiserande, mer okej att ha.

Frågan är om det är den som är sjuk eller dess omgivning som är mest rädd? Om det stämmer att den som outar sin psykiska ohälsa riskerar att bli bortvald av både vänner och arbetsgivare på grund av det utbredda föraktet för svaghet, eller om det är den som mår psykiskt dåligt som inbillar sig detta?

Sannolikt är det lite av båda. De allra flesta har erfarenhet av ångest eller depression. Om inte egen erfarenhet så åtminstone i sin nära omgivning. Kanske chefen inte alls tycker att det är besvärande med depression?

Försäkringskassan spår att kostnaderna för sjukskrivningarna kommer att öka mer än man tidigare trott, och det är den psykiska ohälsan som står för den stora ökningen. Det är en varningssignal att ta på allvar. Psykisk sjukdom är på riktigt. Bara för att det inte syns på en människa att hen är sjuk betyder det inte att hen inte är det. Att rycka upp sig från en depression är ungefär lika svårt som att ruska av sig cancer. En depression kan visserligen vara mer eller mindre allvarlig, i vissa fall är den lindrigare och läker ut av sig själv, ungefär som en förkylning. I andra fall leder den till döden.

För en person som mår dåligt, som har ångest eller är deprimerad, kan omgivningens fördomar förvärra tillståndet. Att inte bli tagen på allvar, att inte bli trodd, att mötas av tystnad och undvikande när man svarar ärligt på frågan om hur man faktiskt mår kan försämra tillståndet.

Att vara sjukskriven på grund av depression och knappt våga röra sig utanför hemmet av rädsla för att någon ska ifrågasätta sjukdomstillståndet kan vara direkt kontraproduktivt vad gäller tillfrisknandet. Kanske har man fått läkarordination att röra på sig utomhus, att promenera eller försöka umgås med andra de stunder man orkar. Att då inte våga göra det av rädsla för att inte bli trodd när man dagen därpå inte klarar av att ta sig ur sängen är inte en rimlig situation.

Hela samhället måste bli bättre på att tala om dessa osynliga sjukdomar. En människa är inte uträknad för att hon drabbas av panikångest ibland. En människa blir inte nödvändigtvis sämre på sitt jobb för att hon drabbas av utmattningsdepression. Tvärtom är det ofta personer som är högpresterande och engagerade som drabbas.

Dessa personer måste också tas på större allvar när de söker hjälp. Precis som med andra sjukdomar finns det nämligen ofta hjälp att få. Ibland medicin, ibland terapi, ofta en kombination. Köerna är långa till psykvården, men i takt med att vi blir bättre på att tala om psykisk ohälsa kanske vi också blir mer benägna att söka hjälp i god tid. För precis som med många fysiska sjukdomar krävs större insatser ju längre man väntar på att söka vård, medan tidiga insatser kan begränsa de allvarligaste konsekvenserna.

Nästa gång du frågar hur någon mår, ställ frågan som om du vill ha ett uppriktigt svar. Och var beredd på att personen svarar sanningsenligt.

Annons
Annons
Annons