Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Är fullmäktige för stort i Sundsvall?

+
Läs senare
/
  • Peder Björk (S) och Jörgen Berglund (M) känner de flesta som intresserar sig för politik i Sundsvall igen. Men hur många fler av ledamöter i fullmäktige?
Ledare

Hur många av ledamöterna i Sundsvalls kommunfullmäktige skulle du känna igen om du såg dem?

Om du vanligtvis läser ledarartiklarna är det väl sannolikt att du känner igen kommunstyrelsens ordförande Peder Björk (S). Kanske Jörgen Berglund (M), Hans Forsberg (S), Johnny Skalin (SD) och någon fler nämndsordförande som är i ropet.

Så en handfull. Kanske ett tiotal i bästa fall. Fler är det rimligen inte om du inte när ett intresse för kommunpolitiken i Sundsvall som är långt över det normala. De övriga – 71 stycken om vi räknar på att tio känns igen – flyger under radarn.

Med 81 ledamöter är kommunfullmäktige i Sundsvall det största jämfört med andra kommuner i ungefär samma storlek (mellan 80000 och 120000 invånare). Det kunde ST visa på söndagen.

Moderaten Bertil Kjellberg vill ändra på det och minska antalet platser i fullmäktige.

Det finns tilltalande argument i båda vågskålarna.

Det främsta skälet för att behålla samtliga 81 platser i fullmäktige är att det är bra att många personer är delaktiga i kommunpolitiken samt att det – i alla fall i teorin – är möjligt för de flesta av kommunens delar att vara representerade i fullmäktige.

Dessutom kan det tyckas bakvänt att minska antalet ledamöter i fullmäktige samtidigt som antalet partier som är representerade är fler än vad det någon gång har varit i historien (utöver de traditionella partierna har Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna som bekant nått representation i fullmäktige de senaste decennierna).

För att minska antalet ledamöter talar att det skulle göra fullmäktige mer effektivt. Dessutom finns det skäl att anta att ett mindre antal ledamöter också skulle minska antalet "bänknötare", det vill säga de ledamöter som i princip aldrig yttrar sig eller deltar i debatterna utan som främst sitter där för att trycka på rätt knapp när det blir votering.

Med färre men mer profilerade politiker skulle nivån på debatten i bästa fall kunna höjas.

Kjellberg lyfter även fram den ekonomiska aspekten. Även om den inte är ovidkommande i en tid när Sundsvalls kommuns ekonomi är lite svajig så är det ändå ett sekundärt argument. Det är viktigare att demokratin och representationen fungerar än att spara några hundra tusen kronor årligen.

Den överväldigande majoriteten av de folkvalda är dessutom fritidspolitiker som får ersättning för utebliven arbetsinkomst vid fullmäktigemöten och dylikt. Det är alltså inte så – om någon nu skulle tro det – att kommunpolitiker i allmänhet tjänar några större pengar på att sitta i fullmäktige. Snarare är det – i alla fall ekonomiskt – en ren förlustaffär om man räknar på de timmar som måste ägnas åt att läsa in sig på de frågor som ska diskuteras. Det är tid som ledamöterna inte får – och rimligen inte heller ska ha – någon ersättning för. Fritidspolitiker är man för att man har ett samhällsengagemang, inte för att tjäna pengar.

Sett i perspektivet att Stockholms kommun med nästan tio gånger så stor befolkning som Sundsvall har 101 ledamöter (det vill säga en ledamot per 9100 personer, grovt räknat) och Sundsvall har 81 (vilket ger ungefär 1200 personer per ledamot) så finns det skäl att överväga om inte några färre ledamöter faktiskt skulle göra kommunpolitiken i Sundsvall gott.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons