Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Dags att se över antalet kommuner

+
Läs senare
/
Ledare

Lennart Holmlund, kommunalråd (S) i Umeå, pekade i gårdagens ST på behovet av att se över hela landets kommunstruktur. Detta apropå diskussionen om att slå ihop Sundsvall och Timrå.

Det är lätt att se styrkorna i Holmlunds påpekande. Inte minst i det län där han själv är verksam finns många små kommuner som på sikt kommer att få det svårt att klara sig ensamma. Bjurholm är landets minsta kommun med färre än 2500 medborgare. Dorotea, Malå, Norsjö, Sorsele och Åsele är andra kommuner i Västerbotten med färre än 5000 invånare. Också på många andra håll i landet finns kommuner som är på väg att bli så små att det blir svårt att upprätthålla en acceptabel nivå på de kommunala tjänsterna.

Det säger sig självt att någonting måste göras åt detta de kommande åren.

Antalet kommuner är heller inget som är fix och färdigt utan det förändras över tid. Den långsiktiga trenden är att antalet kommuner blir färre, men det finns också exempel på där kommuner delar sig. När den nuvarande indelningen i kommuner infördes 1863 så bestod Sverige av 2453 kommuner.

Detta antal levde kvar till kommunreformen 1952 då antalet minskades till 816 kommuner. Efter ytterligare en kommunreform i början av 1970-talet – då bland annat Njurunda införlivades i Sundsvalls kommun – så var antalet kommuner som minst 277 stycket mot slutet av årtiondet. Sedan dess har det ökat till dagens 290 kommuner. Det får sägas vara osannolikt att vi har nått slutstationen i och med detta.

I Danmark genomfördes 2007 en stor kommunreform där antalet kommuner minskade från 270 till 98. Kanske är det dags för en liknande utveckling i Sverige?

Som vi konstaterade i gårdagens ledare om en eventuell sammanslagning av Sundsvall och Timrå så är det viktiga förstås att det blir bättre – och förhoppningsvis billigare – för medborgarna. Större är inte alltid samma sak som bättre – men att det finns en nedre gräns när det inte går att erbjuda en heltäckande service torde vara ett okontroversiellt konstaterande.

Det ska medges att sammanslagningar inte alltid välkomnas av medborgarna. 2004 folkomröstade man till exempel i de jämtländska kommunerna Bräcke och Ragunda om en sammanslagning. Resultatet blev ett klart nej och planerna skrinlades. Ändå finns det skäl att fråga sig om det inte snarare var känslo- än sakargument som tilläts väga tyngst i det fallet.

I Västernorrlands fall är läget inte akut så till vida att ingen kommun ännu börjat närma sig de riktigt små kommunerna. Minst är Ånge med ungefär 10 000 invånare. Problemet för Ånge är att det tyvärr inte är en tillväxtkommun. Sakta men säkert minskar skattebasen och frågan om hur länge det går att överleva som egen kommun blir allt viktigare att börja diskutera.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons