Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Duellerna debattens höjdpunkt

+
Läs senare
/
Ledare

Det är sällan i anförandena som riksdagens partiledardebatter får luft under vingarna. I anförandena grasserar flosklerna och de taffliga liknelserna. Gårdagens mest tröttsamma tema var skidmetaforerna: "Regeringen har vallat fel" eller "Det är som att åka Vasaloppet åt fel håll".

I sitt anförande kan statsminister Fredrik Reinfeldt utmåla Sverige som det enda ljuset i ett annars kompakt europeiskt mörker. Ställföreträdande oppositionsledare Mikael Damberg utmålar, tvärtom, Sverige som ett skräckexempel för all världens länder; regeringen har på pin kiv straffat ut arbetslösa och sjuka får vi veta.

Nej, det är i stället i de duelliknande replikskiftena, om någonstans, som det går att skönja en konkret, sakpolitisk debatt. Som när Folkpartiledaren Jan Björklund pressar Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin om den så omhuldade tyska avvecklingen av kärnkraften. Eller när Jonas Sjöstedt (V) pressar Fredrik Reinfeldt om varför den utlovade satsningen på landets kvinnojourer har uteblivit. Eller när den samlade oppositionen ifrågasätter varför reformerna på skolområdet inte har lett till förbättrade resultat i våra skolor.

Det är bara ett axplock av de frågor som dök upp i gårdagens debatt och som förtjänar att tas seriöst. Man kan ha olika uppfattningar i sakfrågorna eller om olika förklaringar till varför det ser ut på det ena eller andra sättet. Och vi lägger alla olika tyngd bakom olika argument. Men genom att debatten förs och argumenten bryts mot varandra så kan vi som väljare, förhoppningsvis, lyckas reda ut vilket parti eller vilket block som vi tycker har de mest logiska och rimliga argumenten.

Heder till slut åt Göran Hägglund (KD) som ägnade huvuddelen av sin talartid att lyfta en annan konkret fråga: Den om barn och ungdomars hälsa. Till exempel förhållandet att förskrivningen av sömnmedel och antidepressiva mediciner till barn mångdubblats på några år. Frågan är viktig. Det handlar naturligtvis inte om att barn som inte ska få medicin om de behöver det, snarare om vad som har gåt snett i samhället när medicinering ses som ett måste.

"Det finns skäl för vuxenvärlden att fundera över orsakerna", konstaterade Hägglund och lade till den spetsfundiga formuleringen om varför barn inte har det så bra som de rent objektivt har det.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons