Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Efterlyses: politiskt mod

+
Läs senare
/
  • Den före detta landstingsdirektören, Stig Andersson (S), genomförde nedläggningen av sjukhuset i Härnösand trots starkt motstånd. Det är dags att se över landstingets sjukhusantal ännu en gång.
Ledare

Landstingets besparingar i sjukvården – manifesterat inte minst i det Alexanderhugg som nu görs i budgeten på Sundsvalls sjukhus – är en politisk såpa med få motsvarigheter. Man skulle kunna skratta åt eländet om det inte vore för den tragik som turerna innebär för alla vårdanställda. Vi menar vidare att det gått riktigt långt, när det tidigare landstingsrådet Stig Andersson (S), öppet gör ner sin partikamrat Ewa Söderberg, i en intervju i ST.

Sedan Stig Andersson avgick 1999 har han inte recenserat sina efterträdare offentligt. Men när han nu säger att det hade varit bättre att behålla både sjukhusdirektören Margareta Rödén och landstingsdirektören Sara Ekström, råder det ingen tvekan om vad han tycker. Särskilt inte då Andersson därtill förespråkar en översyn av länets sjukhusstruktur och att Sollefteå läggs ned som akutsjukhus med BB.

Stig Andersson var själv i blåsväder när Härnösand avvecklades som akutsjukhus. Han var känd som kraftfullt landstingsråd som ibland uttalade sig på ett sätt som rönte stor uppmärksamhet. Till exempel när han menade att det var lika bra att riva ned sjukhuskroppen i Härnösand och förvandla marken till en potatisåker...

Självklart var formuleringen illa vald. Men faktum är att 80- och 90-talets politiska ledning var aktiv. Krympande befolkningssiffror och därmed krympande ekonomi resulterade i den så kallade Sjukhus 90-utredningen och nedläggningen av ett av länets fyra akutsjukhus (Härnösand). Politikerna handlade som man trodde var bäst. Kort sagt, de skötte sitt uppdrag. Det leder till kärnan i vår kritik mot dagens röda styre. Det handlar inte om sparkade sjukhusdirektörer och avsuttna landstingsdirektörer. Detta är blott ett tecken på sakernas tillstånd. I stället handlar det om brist på framsynthet och politiskt mod.

Samtidigt som den somatiska vården har gjort stora framsteg har kostnaderna ökat. Detta i ett län där befolkningen har minskat (med undantag för Örnsköldsvik och Sundsvall). Den allt högre specialiseringen i vården har medfört en nödvändig koncentration till de större sjukhusen. Denna ekvation går bara ihop om landstingets politiska ledning hänger med i utvecklingen. Som det är i dag har vare sig vänsterpartister eller socialdemokrater i den politiska majoritetens topp ens vågat initiera en utredning av sjukhusstrukturen. Sannolikt för att man redan känner svaret.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons