Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En skyddad verkstad

Annons
Svensk integrationspolitik av i dag är en sörja utan dess like. Ett resultat av detta är att segregationen lägger sig som en blöt och tung filt över utvecklingen i delar av samhället. Det är vi och dem. På en karta över Sverige skulle man kunna pricka in ett pärlband av befolkningstäta områden som förvandlats till getton, präglade av arbetslöshet, bidragsberoende, hög brottslighet och social utslagning. I dessa områden bor visserligen också etniska svenskar, men värst slår utslagningen mot invandrarna. Det ekonomiska priset för misslyckandet kan mätas i termer av miljarder kronor. Kostnaden för tragedin ur ett mänskligt perspektiv kan inte evalueras. Det behövs åtgärder.

Så vad gör då de ansvariga, den sittande regeringen? Ja tyvärr gör den ingenting. Det enda de ansvariga i Rosenbad åstadkommit den senaste tiden, är att skicka fram ministärens egen svärmorsdröm, Thomas Bodström, när Mauricio Rojas (fp) presenterade ett antal punkter om en bättre integrationspolitik. Bodströms uppdrag var att anklaga fp för att "flirta med de främlingsfientliga" något som måste sägas är att göra det väl enkelt för sig. Förvisso har ST på ledarplats kritiserat en punkt i förslaget till integrationspolitiskt program; det gäller den sällsynt korkade idén om att med automatik utvisa invandrare som begår brott. Men att med detta som utgångspunkt göra gällande att programmakarna med namn som Rojas, Nyamko Sabuni, Gulan Avci samt Avni Dervishi skulle ha för avsikt att "flörta" med rasister och slikt, torde ändå vara väl magstarkt.

Varför gör då maktpartiet så här? Förklaringen är lika enkel som uppenbar. I den skyddade socialdemokratiska verkstaden snackar man mycket men gör litet. Partiprogrammet är lika späckat med ord som solidaritet, välfärd och integration, som det är kliniskt fritt på konkreta förslag hur man skall nå dithän. Den som söker efter åtgärder finner blott klyschor om mångfald och respekt emellan invandrade och infödda. Men mer kanske inte är att förvänta sig av ett parti där personer som Nalin Pekul, ordförande i partiets kvinnoförbund, öppet berättar om hur hon utsätts för diskriminering av partikamrater för sitt turkiska ursprung?
Annons
Annons