Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

EU i återvändsgränden

+
Läs senare
Ledare

Statsminister Göran Persson nyttjar den väl kända brasklappen och öppnar för att det svenska ratificeringsarbetet av en konstitution för EU läggs på is efter helgens toppmöte. Detta är väntat och borde inte skapa några krigsrubriker. Perssons försiktiga hantering finns dock inget att invända mot. Dessutom när vi en svag förhoppning om att EU:s stats- och regeringschefer, efter toppmötet, presenterar en analys av hur det som inträffat påverkar politiken och hur man skall gå vidare för att förenkla och förtydliga EU:s arbetssätt och dess regelverk. Konstitutionen må i sin nuvarande form vara passé, men nödvändigheten att göra något av den flora av regler som styr dagens verksamhet kvarstår. Få européer har insett att alternativet till en konstitution är Nicefördraget från 2003. Detta fördrag räckte för att administrera en union med 15 medlemsländer. Med dagens 25 EU-medlemmar blir arbetet mycket tungrott och tanken på uppåt 35 medlemsländer förefaller utopiska. Rumänien, Bulgarien, ja, men sedan då? Att Turkiet, Kroatien, Ukraina, Jugoslavien, Albanien, Bosnien och Makedonien, kan bli medlemmar känns tyvärr mycket avlägset.
Vi står alltså kvar med Nicefördraget och det kommer inte att leda till en minskning av det demokratiska underskott belackarna brukar hävda att unionen lider av. Nicefördraget kommer inte att göra EU mer transparent eller förbättra förankringen till människorna som lever i Europa. Unionen är en okänd storhet för allt för många européer.
Det toppmöte som inleds på torsdag har således utomordentligt usla förutsättningar att bli historiskt. Frankrike och Nederländerna har kraftfulla sagt nej till konstitutionen. I Storbritannien är regeringen inte längre intresserad av att föra frågan till folket.
För de två länder som brukat ta ledningen när gemenskapen stått inför svårigheter, Frankrike och Tyskland, väntar på inrikespolitiska kraftmätningar. I Frankrike har regeringens nederlag i folkomröstningen tvingats president Jacques Chirac till en regeringsombildning. Inom det konservativa lägret är manegen krattad för en lång förvalskampanj inför presidentvalet 2007.
I Tyskland är nyval planerat till hösten och de flesta bedömare räknar med regeringsskifte, något som kraftigt krymper den rödgröna regeringens handlingsmöjligheter.
Att i detta läge hitta en väg ut ur återvändsgränden blir en utmaning för stats- och regeringscheferna i Bryssel. Oavsett om de lyckas eller kan konsekvenserna bli avgörande för EU:s framtid.

\"Unionen är en okänd storhet

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons