Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Folkets inte statens

+
Läs senare
/
  • Är det verkligen rimligt att finans- och näringsministern strör pengar över bilindustrin?
Ledare

Finanskrisen har slagit sina vassa klor i länets företag. I veckorna har såväl Skanska, som Skidsta Hus och Kubal berättat att de måste säga farväl till flera av sina anställda. 213 västernorrlänningar har varslats sedan den första december.
Samtidigt, i en annan del av Sverige, klappar sig rikspolitiker för magen och tröstar sig med att staten har en sund ekonomi – att man har "sparat i ladorna", som det heter. Vägar, tågspår och andra stora infrastrukturprojekt står nu på åtgärdslistan.
Men mitt i allt virrvarr och "ge-oss-mer"-rop från intresseorganisationer och partier måste någon teckna bilden av verkligheten för de människor som nu riskerar arbetslöshet. Hur ser deras privatekonomi ut?

Staten har sparat i ladorna, javisst. Men det är från hushållen som statens förmögenhet kommer. Och här är situationen rent barskrapad.
Enligt SCB: s förmögenhetsstatistik är var tredje svensk skuldsatt eller utan pengar. Åtta av tio saknar ekonomisk buffert. Vart femte hushåll kan inte klara en oförutsedd utgift på 20 000 kronor. Alla vi löntagare flockas likt uttörstade djur kring landets bankomater den 25:e.
I Härnösand och Sundsvall är situationen ännu värre. Här är förmögenheten mindre än landets genomsnitt. Utan marginaler kan en enda oväntad utgift – en trasig bil eller en tvättmaskin som inte fungerar – få förödande konsekvenser. För att inte tala om ett varsel.
Folket lever på marginalen men statens och kommunernas kistor är välfyllda. Lågkonjunkturen till trots beräknas överskottet i statsbudgeten i år bli 150 miljarder. I Härnösand hade kommunen vid årsskiftet en nettoförmögenhet på knappt en halv miljard.
Skulle överskottet delas ut till Härnösandsborna skulle varje person få 35 000 kronor. Om regeringen till detta sålde de statliga bolagen skulle varje invånare kunna casha hem 120 000 kronor. I Sundsvall är motsvarande siffra 96 000 kronor.
Totalt är nästan en halv miljon kronor per barnfamilj inbäddade i överhetens veck.

Är det rimligt att staten och kommunen samlar pengar på hög när många barnfamiljer inte kan klara en oförutsedd kostnad på 20 000 kronor?
Är det rimligt att lägga 28 miljarder kronor på att försöka rädda bilföretag (Volvo och Saab) som uppenbarligen har svårt att tillgodose kundernas önskemål?
Ja, svarar regeringen.
Och ja svarar också Mona Sahlin, som lägger all kraft på att lobba för att staten ska dundra iväg ännu fler av folkets miljarder i stelfrusna bilföretag istället för att verka för att sänka skatten för låg- och medelinkomsttagare.
Då återstår bara en fråga: Vad blev det av det forna arbetarpartiet?

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons