Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Genomlys hela verksamheten

+
Läs senare
Ledare

Att landstingets ojämförligt viktigaste uppgift handlar om vården på våra sjukhus och vårdcentraler råder det ingen tvekan.

Lika självklart är, när debet och kredit inte går ihop, att samma landsting måste minska sina utgifter och att lejonparten av dessa nedskärningar i huvudsakligen måste hämtas hem i nyss nämnda vårdsektor. Det enkla skälet är att man här finner de största kostnaderna i en driftbudget på närmare sju miljarder kronor.

Sedan är det en helt annan fråga hur bördan av neddragningarna fördelas. Ont gör det oavsett var det sker då besparingar direkt kan översättas i förlorade anställningar.

Än gång i tiden fanns fyra akutsjukhus i Västernorrland. Härnösands sjukhus är sedan länge nedlagt i besparingssyfte. Så när skall våra landstingspolitiker diskutera dagens struktur?

Måste vi ha tre akutsjukhus?

Har vi råd att behålla i Sollefteå som akutsjukhus om det betyder att större enheter – belägna där fler bor – som Sundsvall och Örnsköldsvik drabbas av stora besparingar?

Frågorna är fler än svaren när nu kvasten skall gå på Sundsvalls sjukhus och ungefär 500 av 3 000 anställda skall bortrationaliseras i syfte att spara 235 miljoner kronor fram till 2011.

Vi talar om var sjätte anställd som måste gå. Att det inte skulle få negativa konsekvenser för vårdens innehåll förefaller smått osannolikt.

I sammanhanget är det viktigt att inte skjuta på budbäraren, i föreliggande fall sjukhusdirektör Margareta Rödén. Det är hon som har den föga avundsvärda uppgiften att effektuera beställningarna från landstingspolitikerna. Vi skall i sammanhanget inte glömma bort att det är i landstingfullmäktiges röda majoritet som det yttersta ansvaret ligger. Det är här man drar upp riktlinjerna för sjukvårdsstrukturen i Västernorrland. Det är ytterst här prioriteringarna mellan olika verksamheter sker.

Det är också från detta håll vi efterlyser en bredare diskussion om vårdstrukturen. Det vore vidare klädsamt om man också från politiskt håll tog ett än större ansvar för att genomlysa landstingets övriga verksamheter. Förvisso är det jämfört med vården små pengar som varje år satsas på kultur och utbildning samt regional utveckling. Det handlar om drygt ett par hundra miljoner kronor, att jämföra med dryga fem miljarder i kostnad för somatisk vård, primärvården och psyk- och folktandvården.

Men besparingar behövs på alla fronter. Redan ingångsläget för 2009 års planering var tufft för landstinget. Den rådande lågkonjunkturen och den finansiella krisen kan komma att försämra skatteunderlaget så att de prognoser som gjordes för bara några månader sedan inte längre är giltiga.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons