Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Hellre Schyman än Greider

+
Läs senare
Ledare

Förhoppningsvis är det fler än jag och Expressens Linna Johansson som frågat oss själva vad Göran Greider alls har att göra i senaste numret av den feministiska tidsskriften Bang. Tyvärr vill nog alltför många feminister fortfarande hemfalla åt en simpel klassanalys av Greidermodell och hittar poänger i den utan att riktigt vilja förstå konsekvensen.
Greider är hela Sveriges vänstermysfarbror. För många symboliserar han solidaritet, men mig och Sveriges kvinnor lämnar han i sticket. Han är ett alibi, ett av de där skälen till att ingen regering, vare sig vänster eller höger, känner sig tvungen att åtgärda lönegapet mellan män och kvinnor. Greider är i verkligheten en antifeminist som sätter kvinnorna åt sidan till förmån för sina egna intressen; "de progressiva krafter som motverkar marknadsmakten". Han förklarar att "en tanke som ibland kan skymta, till exempel hos Feministiskt initiativ, tycks ju vara att staten på något sätt bör gripa in och - antagligen lagstiftningsvägen - göra lönerna jämställda och jämna ut dem mellan mans- och kvinnodominerade brancher. Men onödiggörs inte då fackföreningsrörelserna?"

Man häpnar, det är som att säga att vi inte bör lagstifta mot våld mot kvinnor eftersom det feministiska arbetet mot detta våld då görs onödigt. Som att värdet av ideellt jourarbete skulle vara viktigare än själva målet då kampen utvecklar demokratin. Greiders folkrörelsedemokrati är för honom det primära och kvinnors hälsa är underordnad denna. Greider sticker inte under stol med att kampen mot kapitalismen betyder mer än hoppet om jämställda löner i modern tid.

Det tragiska är att Bang och många vänsterfeminster inte vill se hur stora delar av den egna vänstern blankt struntar i kvinnor. Klassintressen kommer först och kvinnor får stryka på foten. Visst går feminism för all del att kombinera med såväl socialism och liberalism. Men vänstern liksom de flesta rörelser insisterar på att sätta sitt eget prefix framför feminismen och de egna käpphästarna högre på agendan. Fortfarande vill många vänsterorienterde feminister inte inse detta, trots att man ju alltid dragit sig för att prata om sådant som att jämställdhet även ska gälla bolagsstyrelser - då det ju där bara finns sådana som inte behöver någon solidaritet, de som profiterar på arbetarklassen. Gudrun Schyman resonerar - sitt vänsterpartistförflutna till trots - precis tvärtom och borde applåderas för sina försök att lyfta vänsterfeminismens fokus. Hon har köpt aktier i bolag enkom för att kunna delta på stämmorna och agitera för jämställda styrelser. Ett nydanande initiativ som inte oväntat mest skapat en häpen tystnad inom vänstern.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons