Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hur blir det med FRA?

/
  • Oppositionens svanföring i FRA-frågan var hög när frågan var aktuell – nu svävar Socialdemokraterna på målet. Det är inte alls säkert att lagstiftningen rivs upp.

Annons

Det brukar sägas att det finns två saker som man inte bör se hur de blir till: korv och politik. Våra insikter i korvproduktion är begränsade, men att det politiska spelet inte alltid är rent och vackert märks med jämna mellanrum.

Den här mandatperiodens största teaterföreställning torde ha varit riksdagsdebatten, och omröstningen, om den så kallade FRA-lagen.

En lång rad politiker var ärligt upprörda och oroade av den integritetskränkande lagen. Andra, som den före detta justitieministern Thomas Bodström (S), spelade upprörd trots att han själv var den som tagit initiativ till lagen under sin tid som minister. Centerpartisten Fredrick Federley grät i talarstolen och försökte rättfärdiga att han svek sina ideal och röstade för en lag som han egentligen var emot.

Oppositionen såg chansen att ge regeringen en näsbränna och röstade mangrant emot. Regeringspartiernas företrädare röstade, med två undantag, för samma lag. Detta trots att det inom alliansen fanns ett flertal som var kritiska till lagen och att det inom oppositionen, främst S, fanns en hel del som var för FRA-lagen. Partitaktik blev viktigare än ideal. Jämfört med detta torde åsynen av korvtillverkning framstå som smakfullt.

Oppositionen förklarade att FRA-lagen skulle avskaffas om det blir maktskifte efter valet. Nu rapporterar Ekot att det inte alls är säkert att det blir så. Vänsterpartiet och Miljöpartiet är förvisso fortfarande emot, men Socialdemokraterna tycks ha kastat av sig sitt spelade motstånd och är numera inte alls lika kategoriska i sitt tal om avskaffande.

Kanske för att partiet egentligen är för lagen men i sann kappvändaranda inte vågade stå för det när det blåste som värst?

Fortfarande, trots ett flertal överenskommelser, är det på många politikområden oklart vad de tre oppositionspartierna egentligen vill. Emellanåt tolkar de tre partierna till och med sina överenskommelser på olika sätt. Överenskommelsen om försvars- och säkerhetspolitik är ett exempel på det. Socialdemokraterna vill inte längre kännas vid vissa av de skrivningar som man har kommit överens om.

Det är lätt att hålla med Sanna Rayman, ledarskribent på Svenska Dagbladet, när hon häromdagen skrev: "Jag som alltid har trott att själva innebörden i ordet överenskommelse är att man måste vara överens..."

Annons
Annons
Annons