Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I väntan på en ny fabrik

Annons
nästan varje dag meddelar nyhetsuppläsarna att något företag har varslat om massuppsägningar och att "bygdens livsnerv", fabriken si och så, ska läggas ned och flytta utomlands. Kommunalråd efter kommunalråd tvingas snopna i rutan förklara att de inte visste någonting, att det kom helt oväntat, att det är ett hårt slag mot ett redan drabbat samhälle. Fackordförande efter fackordförande svär över bristande information. Trebarnsmamma efter trebarnsmamma med respektive redan arbetslös make, berättar hur svikna de känner sig efter 25 års lång och trogen tjänst. Jag förvånas varje gång över att alla förvånas så över att företag beslutar sig för att flytta från landet.

En undersökning som presenterades i veckan, visar att 70 av de 100 största företagen i Västra Götaland har planer på att flytta produktion utomlands. Företagen jagar billigare sätt att producera än vad man klarar hemma i Sverige. Och numera kan de flytta verksamheten utan att göra avkall på kvaliteten, eftersom det även i länder med låga löner finns kvalificerad, högutbildad arbetskraft. Så står vi där med vårt sociala skyddsnät och skägget i brevlådan och blir utkonkurrerade av Östeuropa och Asien. För där kan de inte bara sy billiga kläder de kan också designa programvara och montera mikrochip.

Vad ska vi egentligen göra i Sverige i framtiden? Det är frågan vi bör ställa oss. Nio av tio kvinnor tjänar på att vara långtidssjuka. Staten beräknas förlora 60 till 100 miljarder kronor om året på svartjobben. Under 2003 försattes 8 237 företag i konkurs. Allt detta är onekligen symptom på att något inte står rätt till. Ska vi kanske sjukanmäla oss hela bunten och se vad som händer? När fabriken flyttar utomlands räcker det inte att anmäla sig hos arbetsförmedlingen i väntan på nästa industri för det kommer sannolikt ingen ny industri till vare sig Trollhättan, Nynäshamn eller Östersund. Världen har förändrats och Sverige är inte längre en industrination.

De små, inte de stora företagen, borde ges förutsättningar att rädda landet. Entreprenörer och uppfinnare borde uppmuntras att skapa nya företag som kan konkurrera med kunskap och nya idéer. Skatteavdrag borde införas för hushållstjänster, så att de som arbetar på dagarna slapp städa hela kvällarna och fler arbetslösa fick något att göra. Men det enda de svikna och bestörta kommunalråden, fackföreningsordförandena och trebarnsmammorna kan hoppas på i dagsläget, är väl att någon av Sveriges 234 myndigheter ska utlokaliseras till deras hemorter. Att den gamla fabriken kan bytas ut mot en byråkratifabrik, så att allt känns tryggt igen.

Annons
Annons