Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Italienska problem

Annons
Maktväxling har ofta ett egenvärde i en demokrati där ett parti eller en person fått styra för länge eller för självsvåldigt. Det gäller inte minst i Italien under Silvio Berlusconi. Bortom de lustiga rubriker han ofta ger upphov till är hans styre en pinsamhet för Europeiska Unionen. När organisationen Freedom House rankar pressfriheten runt om i världen hamnar Italien på plats 77 tillsammans med länder som Bolivia, Filippinerna, Mongoliet och Bulgarien. Freedom House betecknar den italienska pressfriheten som bara \"delvis fri\". Berlusconis kontroll över medierna, hans trixande med lagar för att gynna egna intressen och hans legitimering av rasistiska och postfascistiska politiker borde sända ilningar längs ryggraden hos alla som tar EU:s grundvärden på allvar. Därför vore det välkommet om de italienska väljarna röstade bort honom från makten i parlamentsvalen på söndag.

Men även om mycket kretsar kring personen Berlusconi står Italien också inför djupa ekonomiska problem. Även utmanaren Romani Prodi kommer att tvingas ta tag i budgetunderskottet, arbetslösheten och den usla tillväxten om han går segrande ur valet.

Den genomsnittliga tillväxten i Italien sedan Berlusconi tog över makten 2001 har legat på extremt låga 0,8 procent per år. Under 2005 uteblev tillväxten helt, en katastrofsiffra för ett stort EU-medlemsland. Beräkningar för 2006 talar nu om en tillväxt på mellan 1,0 -1,5 procent. Det kan betecknas som en svag uppgång från miserabelt till undermåligt om förhoppningen är att ökad konkurrenskraft och produktivitet ska skapa många nya jobb framöver. Arbetslösheten sjönk i slutet av förra året till omkring åtta procent, men förblir en av de allra viktigaste valfrågorna. Italien är känsligt för internationell konkurrens och många regioner har svårt att hänga med i utvecklingen. Samtidigt fortsätter budgetunderskottet att ligga på över fyra procent av BNP utan någon direkt ljusning i sikte.

Även när det gäller själva regerandet delar Berlusconi och Prodi ett problem båda är beroende av ett flertal partiers stöd för att kunna sy ihop en fungerande koalition. Och för varje nytt parti tillkommer nya käpphästar, nya motsättningar som ofta blockerar varandra ömsesidigt. Som samlande namn för hela mittenvänstern, men utan förankring i ett bestämt parti, har Romani Prodi inte ens en egen partibas att hämta stöd ifrån. Det kan visa sig ödesdigert när det börjar blåsa efter en inledande smekmånad.
Det vore bra för Italien ur många aspekter om Berlusconi förlorade på söndag. Men de ekonomiska problemen kommer att tvinga ut även en regering ledd av Romano Prodi på jakt efter nytänkande och kraft till reformer.

Mer läsning

Annons