Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ledare: Ilskan mot mot usla pensioner är förståelig och så här kan nivåerna höjas

Annons

För fattigpensionärer (många kvinnor) är situationen särskilt allvarlig, men faktum är att stora grupper tvingas konstatera att pensionen är mindre än hälften av slutlönen vid 65 år.Foto: Fredrik Sandberg

Riksdagens pensionsgrupp, som består av S, M, C, L och KD, som tillsammans skapat dagens pensionssystem, närmar sig ett förslag om en höjd pensionsålder.

Det har fått missnöjet att börja bubbla igen. Men frågan om pensionsålder är på flera sätt mer komplicerad än den kan verka.

Grundprincipen för dagens pensionssystem är att du tjänar in till din egen pension, genom en pensionsavgift på 18,5 procent av lönen och genom olika former av sparande.

Hur mycket du jobbar, hur mycket du tjänar och hur flitigt du personligen fyller spargrisen påverkar alltså hur mycket du kommer att få i pension.

Men nu har medellivslängden stigit betydligt mer än man trodde när systemet skapades på 1990-talet – utan att folk anpassat sitt pensionssparande efter det.

Det betyder att den miljon som tidigare räckte livet ut nu måste räcka ytterligare några år. Och därmed blir summan per månad lägre.

Det är ett av de stora missförstånden om det svenska pensionssystemet: att det finns en enda pensionsålder, och att den är 65 år. Förslaget om höjd pensionsålder skulle innebära att man måste jobba till 62 eller 63 år, men har rätt att stanna till 69 år (idag 67). 

Det finns en stark norm kring 65 år som pensionsålder. Farorna med en sådan norm är flera.

Dels riskerar personer som gärna vill jobba kvar att ändå lämna arbetsmarknaden. Dels blir förväntningarna skeva angående vilken ekonomisk standard man kan förvänta sig vid den pensionsåldern. 

När vi lever längre måste pengarna till de extra åren komma någonstans ifrån. Det går att lösa genom höjda pensionsavgifter – i praktiken höjd skatt på arbete –, genom att utbetalningarna per månad blir lägre, genom tidigare entré på arbetsmarknaden eller genom höjd pensionsålder. 

Höjda avgifter är fel väg att gå eftersom de skadar incitamenten att arbeta och ekonomin i stort. Att folk får lägre pension verkar inte accepteras av pensionärerna.

Pensionen för någon som arbetat i 42 år, fram till 65 års ålder, är i snitt 48 procent av slutlönen. Det har väckt ilska. Den höjda pensionsåldern är alltså det minst dåliga av alternativen. 

De som nu pratar om ett reformerat pensionssystem förespråkar, medvetet eller inte, höjd skatt.

Men det är bättre att vi betalar med tid, som vi får allt mer av.

Skatterna är redan allt för höga.

Joakim Broman

Socialminister Annika Strandhäll (S) bör gå vidare med planerna på höjd pensionsålder och bortse ifrån att S var starkt kritiska när Fredrik Reinfeldt föreslog just det.Foto: Emma-Sofia Olsson

Annons
Annons
Annons