Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Marcus Bohlin: Det är inte alltid bättre med mer tid på förskolan

Annons

Att vara föräldraledig är ingen lek. Eller mer korrekt: Det är inte BARA en lek. Det är en väldig massa annat man ska hinna med också. Att ha två (eller fler) barn som springer runt benen och rycker i en, gör det än svårare att hinna med alla måsten. Jag vet för jag har själv varit föräldraledig först med ett barn och sedan med två.

Pedagogernas tid i förskolan bör primärt ägnas åt de barn som faktiskt behöver vara där. Bild: Pontus Lundahl/TT

Vid det andra tillfället så fick min äldsta dotter gå på förskolan 15 timmar i veckan medan jag bytte blöjor, lagade frukost/mellanmål/lunch/mellanmål/middag, plockade i – och ur – diskmaskinen och så vidare. Vissa dagar kändes det som att jag knappt hann till förskolan och lämna henne innan det var dags att hämta hem henne igen. Särskilt på somrarna när schemat på min dotters förskola var förlagt så att barnen fick vara på plats tre timmar om dagen i stället för som brukligt under terminerna, fem timmar om dagen tre dagar i veckan. Ändå är jag väldigt tveksam till att fördubbla antalet timmar, så som man nu kommer att göra i Timrå från årsskiftet.

Förskolan är bra och nödvändig. Främst för att föräldrar ska kunna arbeta i stället för att behöva vara (ofrivillga) hemmafruar – eller i undantagsfall hemmamän.

Att storasyskon har rätt att behålla kontakten med förskolan fastän någon av föräldrarna är föräldraledig är rimligt, men för det krävs inte att barnen går heltid eller ens 30 timmar i veckan. 15-timmarsregeln, som tillämpas i Sundsvall och i många andra kommuner, är välavvägd. Det ger både föräldrarna tid att ägna sig lite extra åt det mindre barnet och det större barnet en möjlighet att få leka med sina kompisar på förskolan och delta i den pedagogiska verksamheten.

Förskolan är bra och nödvändig. Främst för att föräldrar ska kunna arbeta i stället för att behöva vara (ofrivillga) hemmafruar – eller i undantagsfall hemmamän – eller behöva hålla sig med privat barnpassning. Men man ska heller inte idealisera förskolan. Den är vad den är. Barn har det i normalfallet bra med sina föräldrar (även om det förstås finns barn som far illa i sin hemmiljö). Ju äldre barnen blir, desto större roll spelar förskolans pedagogiska verksamhet. För barn som är ett år – ingen ovanlig ålder att börja förskolan – handlar det i hög grad om barnpassning snarare än om pedagogisk verksamhet, medan det senare inslaget blir större för barn i fyra-/femårsåldern.

De allra flesta barn mår bäst av att tillbringa mycket tid med sina föräldrar. Föräldrarna är trots allt de personer som känner sina barn bäst och vet vad de behöver.

ST:s socialdemokratiska krönikör Lina Norberg Juuso ställer i sin krönika den 5 december frågan: "Varför ska barn med en föräldraledig förälder inte få möjlighet till samma start i livet som barn utan småsyskon i hemmet?"

Det ska de så klart inte ha. Men jag tycker frågan är felställd. För det finns ganska lite som tyder på att man automatiskt får en bättre start i livet för att man tillbringar mer tid i förskolan. De allra flesta barn mår bäst av att tillbringa mycket tid med sina föräldrar. Föräldrarna är trots allt de personer som känner sina barn bäst och vet vad de behöver.

Visst kan det vara stressigt som föräldraledig och man har ibland dåligt samvete för att man inte hinner ägna något av barnen därhemma tillräckligt med tid. Men hur mycket tid tror ni att två eller tre förskolepedagoger kan ägna åt varje barn när barngrupperna omfattar upp emot 20 barn i de äldre åldersgrupperna, en handfull mindre för de mindre barnen. Jämfört med der är en vuxen på två barn en oändlig lyx.

Annons
Annons
Annons