Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ombytta roller

/

Annons
Varför blev inte Carin Jämtin utrikesminister när Göran Persson i går kallade till presskonferens? Det som i förhandsspekulationerna ansågs tala emot Jämtin är att hon har för kort erfarenhet av regeringsarbete. Den nye utrikesministern Jan Eliasson har överhuvudtaget ingen tidigare erfarenhet som statsråd dock mycket lång erfarenhet som tjänsteman på UD och i FN. En slutsats att dra av detta är att Jämtin som brukar anses tillhöra socialdemokratins vänsterkant avvek för mycket från Göran Perssons egna utrikespolitiska linje och fick därför stå tillbaka.
Med Jan Eliasson har statsministern fått en utrikesminister som från sin tid som tjänsteman lyda politiska order. Detta är sannolikt inte en slump. Persson vill ha en utrikesminister som gärna följer den linje statsministern och hans rådgivare stakar ut.
Jan Eliasson har en synnerligen lång erfarenhet av internationell politik. Tidigare har han bland anat varit kabinettssekreterare på UD, ambassadör i Washington och är nu ordförande för FN:s generalförsamling något han skall fortsätta med parallellt med utrikesministerposten. Som en följd av detta har Eliasson också ett stort internationellt kontaktnät som kan bli mycket värdefullt i egenskapen som utrikesminister. Att Jan Eliasson både har rätt kvalifikationer och att han brinner för internationella frågor går inte att bestrida.
Göran Persson har flera gånger valt att utnämna politiker till diplomater efter lång och trogen tjänst. Denna gång är rollerna dock ombytta. Jan Eliasson kan nu efter ett helt liv i utrikespolitikens tjänst avsluta sin karriär som utrikesminister.
Vad som är en svårt att förstå är att Göran Persson väljer att utnämna en person utan erfarenhet som allmänpolitiker, framförallt då detta var en av Freivalds tydligaste brister. Å andra sidan är Eliasson en välslipad diplomat som säkerligen kan hantera såväl internationella förhandlingar som de mediala kontakterna.
Ett varningens finger bör dock höjas. Förhoppningsvis kommer den svenska utrikespolitiken inte att bli en eftersatt fråga när Jan Eliasson samtidigt skall leda FN:s generalförsamling. Arbetsuppgiften är alldeles för viktig för att reduceras till Jan Eliassons extrajobb vi sidan av FN-karriären. Detta inte minst då Sverige borde föra en mer aktiv utrikespolitik.

Mer läsning

Annons