Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pinsamhetens prägel

Annons
Här om dagen blev jag angripen av Svante Säwén i Dagbladet sedan jag vågat kritisera regeringens linje att avvisa apatiska flyktingbarn. Att Säwén ridderligt rycker ut beredd att försvara sitt parti, migrationsminister Barbro Holmberg (och moderaterna som sossarna gjort upp med i frågan), var därför väntat. Hans reaktion blir blott en bekräftelse på att jag var rätt ute, ty Säwén rättfärdigar snudd på alltid den av socialdemokratin förda politiken. Att detta innebär att Dagbladets ledarsida nio gånger av tio bär pinsamhetens prägel är en annan sak.

Men snälla Svante Säwén, blir det inte tråkigt att ideligen alltid hålla med? Är det inte trist att i varje läge ropa, heja Göran, heja Pär, heja Laila och heja Mona! Rodnar du inte lite över att du till skillnad från respekterade skribenter på en rad s-märkta ledarsidor lider sådan brist på egna åsikter?

Tillbaka till detta med att utvisa apatiska flyktingbarn. Säwén säger att han gärna skulle se en amnesti för dessa barn för att i nästa stycke tycka att frågan skall lösas med en kohandel mellan partierna. Vad är detta för betraktelsesätt? Kohandeln är ju redan gjord tillsammans med moderaterna, den går ut på att sparka ut ungarna i fråga. I total avsaknad på objektivitet försvarar Svante Säwén det beslutet. Han passar dessutom på att smyga in infama antydningar i sin text, om att alla apatiska barn kanske inte är riktigt sjuka, att några kanske lider av "inbillade sjukdomar". Säg det rakt ut i stället! Säg att några av barnen simulerar viktminskning, koma, psykoser och förhöjd puls, detta så till den himla grad bra att de lurat skjortan av den svenska läkarkåren.

Jag skäms inte för påståendet att Barbro Holmberg, precis som riddar Kato i Astrid Lindgrens barnbok Mio min Mio, måste ha ett hjärta av sten när hon hävdat att det vore "en humanitär katastrof" att låta de apatiska barnen få en fristad i Sverige. Jag står tvärtom fast vid detta. I övrigt rekommenderar jag Säwén att läsa Mio min Mio. Den handlar om livets både ljusa och mörka sidor, och den har ett budskap om att också små och rädda människor kan göra storverk om de bara vågar försöka.
Annons
Annons