Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sofia Mirjamsdotter: Det finns pengar till sjukförsäkringen

/
  • Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll som ansvarar för sjukpenningen bland annat.

Jag vill berätta om hon som skrev till mig och berättade att hon levt med utmattningssyndrom i två år. Hon som inget hellre vill än att bli frisk och återuppta sitt sociala liv och sitt jobb.

Annons

Jag vill berätta om hon som ligger sömnlös av oro för att försäkringskassan när som helst ska rycka undan mattan för henne, hon som har kronisk smärta och verkligen skulle behöva sova för att orka ta sig igenom dagarna.

Jag vill berätta om han som snart ska gå i pension, han som kroppsarbetat i hela sitt liv men som blivit sjuk men inte får någon ersättning från försäkringskassan och nu oroar sig över hur detta ska påverka hans pension om ett par år.

Jag vill också berätta om han som hörde av sig och berättade om sin fru, som efter 180 dagars sjukskrivning inte längre ansågs tillräckligt sjuk för att vara sjukskriven på heltid. Hon som inte ens hunnit bli ordentligt utredd eller medicinerad av läkare, men som nu tvingades börja arbeta, vilket hon också gjorde. När hon inte orkade längre, eftersom hon ju var sjuk, uppmanades hon av försäkringskassan att söka ett annat arbete.

Jag vill berätta om hon som litade på försäkringskassan men hade överseende med att utbetalningarna dröjde ett par månader. Som hamnade i chock när det visade sig att kassan avslagit hennes begäran om sjukpeng och hon retroaktivt stod utan inkomst i flera månader. Hon som arbetat i fyrtio år varav de senaste som chef på ett medelstort företag men som nu står utan arbete och utan försörjning eftersom hon var för sjuk för att återgå till arbetet men enligt försäkringskassan för frisk för att få ersättning.

Jag vill berätta om hon som sedan ett år tillbaka försörjs av sin man, eftersom försäkringskassan inte anser att hon är sjuk men det är en fysisk omöjlighet för henne att arbeta. Jag vill berätta om hennes förtvivlan över att hennes man nu förutom att ta allt ansvar för hemmet då hon är sjuk och inte klarar något dessutom måste ta ekonomiskt ansvar för hela familjen.

Jag vill berätta om henne vars läkarbesök går åt till att formulera trovärdiga formuleringar åt försäkringskassans handläggare i stället för att utreda sjukdomen och diskutera tillfrisknande och rehabilitering.

Jag vill berätta om den ensamstående mamman som tvingades flytta hem till sina föräldrar med sina båda barn eftersom försäkringskassan avslog hennes begäran om sjukpenning men hon var alldeles för sjuk för att jobba, och för sjuk för att bråka med försäkringskassan.

Jag skulle kunna berätta många gånger fler liknande historier som kommit mig till del sedan jag i förra veckan skrev en text om sveket från försäkringskassan. De är naturligtvis anekdotiska, men det finns statistik över hur allt fler nekas sjukpenning trots oförmåga att arbeta.

Det skulle inte behöva vara så.

Det finns pengar till sjukförsäkringen. Den är en del av arbetsgivaravgiften, en saftig summa pengar som arbetsgivare betalar för sina anställda, och där en relativt stor del är öronmärkt till just sjukförsäkringen, så att den som är sjuk ska kunna vara sjukskriven. I februari lovade socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) att inom kort presentera en lösning. En lösning som lyser med sin frånvaro samtidigt som allt fler människors liv rasar inte endast på grund av sjukdom, utan också för att de inte lyckas få ekonomin att gå ihop under en period i livet då pengar borde vara det sista de skulle behöva bekymra sig om.

Läs mer: När försäkringskassan stjälper i stället för hjälper

Annons
Annons
Annons