Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sofia Mirjamsdotter: När Försäkringskassan stjälper i stället för hjälper

/
  • Försäkringskassan stjälper i stället för hjälper.

Sjukförsäkring. Smaka på det ordet. Är det inte vackert?

Annons

En försäkring för den som är sjuk.

En försäkran om att den som är sjuk inte ska behöva oroa sig för att inte kunna betala räkningarna.

En möjlighet att ta hand om sig när kroppen säger ifrån.

Ett löfte från staten om att den ska ta hand om en, när man inte klarar sig själv. Det som också kallas samhällskontrakt. Vi betalar skatt till det gemensamma, som sedan tar hand om dem som bäst behöver det.

Sedan en tid är det inte längre ett löfte. Den som blir sjuk måste utanpå själva sjukdomen också oroa sig för om läkarintyget ska godkännas av Försäkringskassan.

Det började med alliansregeringens utförsäkringar och har fortsatt med nuvarande regerings allt hårdare krav på Försäkringskassan att minska sjuktalen.

Men människor blir inte friskare för att de inte kan försörja sig. De blir sjukare. Oron för hur ekonomin ska gå ihop i slutet av månaden tar energi från personen, energi som hen behöver till att bli frisk, eller i varje fall må bättre. Att antalet personer som uppbär pengar från Försäkringskassan minskar är inte detsamma som att sjuktalen minskar. Många ramlar mellan stolarna och tvingas söka sig till socialtjänsten, eller hanka sig fram med stöd av anhöriga.

Tidigare har man litat på läkarna. De som faktiskt är proffs på att bedöma människors hälsa och arbetsförmåga. Om en läkare intygat att en person inte är arbetsför har sjukförsäkringen kickat in, och personen har åtminstone sluppit bekymra sig över de mest basala behoven.

I dag nekas sjuka människor att ta del av försäkringen, trots läkarintyg. För att regeringen anmodar förtvivlade handläggare på Försäkringskassan att göra hårdare bedömningar.

Svårt sjuka människor skickas till Arbetsförmedlingen, men eftersom de inte står till arbetsmarknadens förfogande (det är svårt att göra det när man är svårt sjuk) nekas de ersättning från a-kassan. Socialtjänsten återstår. Få personer – även om de kanske finns – skulle frivilligt välja att utsätta sig för den förnedring som det innebär att gå till Socialtjänsten och be om försörjningsstöd. Frågan är om det ens är samhällsekonomiskt försvarbart, om man bortser från det mänskliga lidandet.

Försäkringskassan är inte endast uppmanad att minska på utbetalningarna till sjuka. Även assistansersättningen är under lupp, något som drabbar mängder av människor med olika funktionshinder som inte längre får det stöd de och deras läkare anser att de behöver.

Och Arbetsförmedlingen har gått från att vara en plats där arbetslösa hjälps till arbete till att bli en kontrollinstans för att ingen ska lyckas fuska till sig a-kassa. Med tanke på att a-kassan är en frivillig avgift som man väljer att betala för att slippa stå på bar backe vid arbetslöshet är det faktiskt helt obegripligt att staten tar sig rätten att neka en person den ersättningen för att hen kanske vägrar att infinna sig på en överflödig kurs hos Arbetsförmedlingen. Överförmynderi av värsta sort.

Myndigheterna misstänkliggör människor när de befinner sig i särskilt svåra situationer. Situationer som vem som helst kan hamna i, eftersom ingen är försäkrad mot sjukdom, eller arbetslöshet. Därför inrättades a-kassan och sjukförsäkringen.

När staten inte litar på medborgarna, varför ska då medborgarna lita på staten?

Varför ska man lita på en regering som ständigt försämrar situationen för dem som är mest utsatta och i störst behov av välfärdssystemen?

Vad gör det med ett samhälle när staten misstror medborgarna och medborgarna misstror staten, och i förlängningen hela det demokratiska systemet?

Hur kan man tala om att värna välfärden när man drar undan mattan för sjuka, funktionshindrade och arbetslösa? När man skyndar på fallet för människor som redan går på knäna?

För att en medborgare ska känna sig delaktig i samhället måste man veta att det fångar upp en när man inte längre orkar stå på benen.

LÄS MER: Sjuka ska få ägna sig åt att bli friska

LÄS MER: Personlig assistans är en rättighet, inte en förmån

LÄS MER: Snåla inte på den personliga assistansen

Följ Sofia Mirjamsdotter på Twitter.

Följ Sofia Mirjamsdotter på Facebook.

Annons
Annons
Annons