Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sofia Mirjamsdotter: När statistik används som slagträ i debatten

/
  • Inrikesminister Anders Ygeman, justitieminister Morgan Johansson och rikspolischefen Dan Eliasson håller presskonferens om brottsbekämpning.
Ledare

Under en längre tid har en debatt pågått om brottsutvecklingen i Sverige. Den tog ny fart i och med Brå:s nationella trygghetsundersökning som publicerades för ett par veckor sedan.

Annons

Sant är att statistik är fakta. Statistik är också ett utmärkt verktyg för att få en övergripande bild av verkligheten och samhällsutvecklingen. Men statistik kan också användas som slagträ i debatter, och för att hårdvinkla nyheter. En statistisk undersökning svarar endast på de frågor som ställs, av dem som frågorna ställts till. Om jag frågar mina Facebookvänner vad de skulle rösta på om det var val i dag lär svaret bli ett annat än om SCB frågar lika många slumpmässigt utvalda personer. Svaren jag får berättar ingenting annat än vad mina vänner tänkt rösta på och säger ingenting om svenska folket i stort. Ändå skulle mina vänners svar bestå av fakta – fakta om just mina vänners politiska sympatier.

Därför är det synnerligen viktigt att vara tydlig med vad det är statstiken man redovisar faktiskt berättar. Har man gjort en enkät bland sina läsare eller har man använt sig av ett slumpmässigt urval? Har man använt sig av ett opinionsinstitut och hur har de i så fall gjort sitt urval av svarande?

Inte sällan krävs dessutom jämförelser med gamla siffror och med andra aktuella undersökningar som svarar på snarlika frågor.

På frågan om brottsligheten ökar finns det till exempel en rad olika svar, beroende på hur frågan ställs, och beroende på vilka som svarar. Det går nämligen att mäta på olika sätt. Ökar den i absoluta tal eller i förhållande till befolkningsutvecklingen? Är det anmälningarna som ökar, antalet domar, eller människors upplevelser av brottsutvecklingen? Hur påverkar samhällsnormer människors svar i opinionsundersökningar och benägenhet att anmäla brott?

Tittar man på hundra år gamla siffror över våldtäkter ser det till exempel ut som om våldtäkt var ett tämligen ovanligt brott. Dock är de flesta överens om att det snarare har att göra med synen på kvinnors sexualitet, kvinnors lägre samhällsställning och svårighet att få rätt gentemot en gärningsman, än med det faktiska antalet våldtäkter.

När antalet anmälda brott redovisas så är det just och endast det som redovisas. Hur många polisanmälningar som gjorts. En anmälan behöver inte betyda att ett brott begåtts. Och: Brott kan ha begåtts utan att en anmälan görs.

När det gäller sexualbrott är det ofta brottsoffret eller någon nära brottsoffret som gör en anmälan, om brottet alls anmäls. Narkotikabrott däremot anmäls sällan av allmänheten, varför antalet anmälda narkotikabrott har mer att göra med om polisen gjort riktade satsningar mot just narkotika, eftersom dessa brottsanmälningar ofta görs av polisen i samband med gripanden och beslag.

Räknas anmälningarna i absoluta tal, eller räknas de i procent? En ökning av ett brott med 10 procent kan låta mycket, men i faktiska tal kanske det rör sig om ett brott som året innan begicks 100 gånger, och året därpå 110. Jämförs statistiken med året innan, eller tittar man på utvecklingen under femtio år? När man jämför, tas hänsyn till lagändringar?

Polisen ändrade nyligen brottskoden för vad som betraktas som nära relation, något som gjort att färre brott registreras som begångna i nära relationer. Nyligen ändrades också polisens egen räkning av uppklarade brott, och i stället för att räkna antalet uppklarade brott räknas nu handlagda brott, vilket gör det mycket vanskligt att jämföra statistik från tidigare år.

Antalet fällande domar säger inte särskilt mycket om brottsutvecklingen, däremot om rättsväsendets effektivitet.

I den nationella trygghetsundersökningen svarade ovanligt många kvinnor att de utsatts för sexualbrott under 2015. Samma år sjönk antalet anmälda sexualbrott jämfört med året innan. I undersökningen ställdes heller inte frågor om de specifika brotten, frågan gällde vilka som utsatts för något sexualbrott, allt från sexuellt ofredande till grov våldtäkt. På frågan om plats för händelsen fanns exempelvis inte svarsalternativet "internet" som svar, varför man kan anta att flera av dem som svarade att de utsatts på allmän plats kan ha blivit utsatta på Facebook eller Snapchat, verbalt eller genom att få så kallade "dick pics" (penisbilder) skickade till sig. En typ av ofredande som man kan anta har ökat i takt med att internetanvändandet ökar, men där antalet anmälningar knappast motsvarar antalet faktiska händelser.

En annan aspekt att ta hänsyn till är den att varje händelse registreras som ett brott. Om en person ofredar en annan hundra gånger registreras varje gång som en enskild händelse. Detsamma om en person ofredar hundra andra.

Det är alltså svårt att dra någon självklar slutsats, vare sig att antalet våldtäkter ökar eller att de minskar. Den enda slutsats som kan dras är att fler kvinnor svarat ja på frågan om de utsatts för något sexualbrott under året. Det är naturligtvis oroväckande och här behövs svar på frågan varför, inte minst om utvecklingen fortsätter åt samma håll de kommande åren.

Brå är mycket försiktiga med att dra för stora slutsatser av avvikelser enstaka år, då det inte är ovanligt att vissa brott kan skjuta i höjden ett år för att året därpå landa på en tidigare genomsnittlig nivå.

Sett till de senaste tjugo åren ser man en ökning av antalet anmälda våldtäkter från 2005 och framåt, som delvis tros bero på en lagändring där våldtäktsbegreppet utvidgades.

Samtidigt syns en tydlig minskning av antalet tillgreppsbrott, alltså inbrott och stölder. Just tillgreppsbrott är sådana där anmälningsbenägenheten är hög eftersom försäkringsbolag kräver polisanmälan för att betala ut ersättning. Ändå är det sällan man ser stora rubriker om att stölderna minskar. Däremot rapporteras ofta villainbrott när de händer, inte minst i lokalpressen, varför uppfattningen hos allmänheten kan vara att de ligger på samma eller till och med högre nivå än tidigare. Just bostadsinbrotten har ökat något under 2000-talet, men är färre i dag än under 80-talet och början av 90-talet. Bilstölderna däremot har minskat markant, både på kort sikt och om man jämför långt tillbaka i tiden.

Givet att det inte blir lika stora rubriker om hänsyn tas till alla osäkerhetsfaktorer som finns i statistiken finns det ändå anledning för nyhetsförmedlare att ta dylika undersökningar med en nypa salt och i högre grad sätta siffrorna i större sammanhang. Det kanske är mer relevant att titta på brottsutvecklingen tjugo eller trettio år tillbaks än att jämföra från ett år till annat, då sådana jämförelser säger ytterst lite om faktiska förhållanden.

Annons
Annons
Annons