Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sofia Mirjamsdotter: Ordningsvakter löser inte poliskrisen

I polisbristens spår har allt fler polisiära uppgifter tagits över av ordningsvakter. Frågan om ordningsvakter utreddes på 70-talet och sågs då som en tillfällig nödlösning.

Annons

Men i takt med ökad efterfrågan och ständig poliskris har systemet med ordningsvakter permanentats. De har i praktiken getts större befogenheter och den lagstiftning som finns tolkas betydligt generösare idag än när den infördes 1980.

En förordnad ordningsvakt bär detta emblem som lätt förväxlas med polisens.

Trots en ganska hård gallring av dem som söker till utbildningen – de flesta som söker kommer inte in – tycks det som om det inte är svårt för direkt olämpliga personer att både genomgå utbildningen och sedan få förordnande och rätt att arbeta som ordningsvakt, med befogenheter som annars endast polisen har. Det är knappast en slump att ordningsvakter får mycket kritik och att anmälningar om övervåld och även fällande domar inte är ovanliga bland yrkesgruppen.

Men branschen skriker efter ordningsvakter. Från att tidigare ha efterfrågats vid bevakning kanske främst av krogar och olika offentliga evenemang är det allt fler kommuner som anlitar ordningsvakter för att upprätthålla ordningen på allmänna platser, inte minst i kollektivtrafik men också mer allmänt som att patrullera olika centrum nattetid. I Sundsvall har vi sett ordningsvakter vid Navet för att öka tryggheten för dem som rör sig där.

Det verkar som om arbetsmarknaden för ordningsvakter är omöjlig att mätta. Vad som tidigare varit främst ett extraknäck har på senare tid allt oftare kommit att fungera som ett heltidsjobb.

Det verkar som om arbetsmarknaden för ordningsvakter är omöjlig att mätta. Vad som tidigare varit främst ett extraknäck har på senare tid allt oftare kommit att fungera som ett heltidsjobb.

I boken Ordningsvakter – nödlösningen som blev permanent (Verbal förlag 2017) skriver journalisten Kolbjörn Guwallius om ordningsvakternas historia. Han har talat med flera personer som arbetar som ordningsvakter och tidigare ordningsvakter, och han har gjort ett walraffreportage från den tio dagar långa utbildningen som är det enda som krävs för att sedan få gå med batong och ha rätt att ägna sig åt våldsutövning.

Kolbjörn Guwallius med sin nya bok Ordningsvakter  - nödlösningen som blev permanent.

På tio dagar ska alltså personer utan tidigare förkunskaper lära sig allt ifrån självförsvar och olika grepp som är användbara när en person ska hållas fast eller gripas till grundläggande juridik. Dessutom ingår ett par timmars undervisning om olaga diskriminering och droger samt ett par dagars kurs i sjukvård och brandskydd.

Man behöver inte läsa Guwallius bok för att förstå att det är en mager utbildning som inte riktigt rustar deltagarna för det de kommer att möta i arbetet. Men om man läser Guwallius bok inser man fullt ut att utbildningen är för kort. Den skummar igenom de viktiga kunskaper som deltagarna skulle behöva flera månader på sig för att nöta in och diskutera. Vad som helt saknas och som många intervjuade i boken påpekar är utbildning i grundläggande psykologi och olika metoder att prata sig ur konflikter istället för att använda våld

Ordningsvakter och polis griper Kalmar FFs supportrar efter bengalbränning under söndagens allsvenska fotbollsmatch mellan Kalmar FF och GIF Sundsvall på Guldfågeln Arena.

Krisen inom polisen och dess konsekvenser blir väldigt tydliga när man förstår vilken roll ordningsvakterna fått i samhället. De patrullerande poliser som var en vardaglig syn under 70- och 80-talen har ersatts med ordningsvakter som inte alltid har full koll på vare sig lagstiftning eller sina egna befogenheter, något som syns tydligt i de anmälningar som görs.

Det blir också tydligt att det råder brist på arbetskraft i Sverige, och att den bristen gör att inte sällan olämpliga personer får jobb som de inte borde ha. Och även om de som söker till utbildningen och jobbet är lämpliga får de så bristfällig utbildning att de utgör ett hot mot rättssäkerhet och ibland även sig själva . Ordningsvakter är en utsatt yrkesgrupp där olika övergrepp och våld är vardag för många av dem.

Och även om de som söker till utbildningen och jobbet är lämpliga får de så bristfällig utbildning att de utgör ett hot mot rättssäkerhet och ibland även sig själva . Ordningsvakter är en utsatt yrkesgrupp där olika övergrepp och våld är vardag för många av dem.

Att förlänga utbildningen bör prioriteras. Och kanske borde utbildningen vara kostadsfri. Idag betalar deltagarna ur egen ficka, men en längre utbildning med rätt att ta CSN eller möjligen betalas som någon form av arbetsmarknadsåtgärd skulle kunna löna sig, och framförallt kanske locka mer seriösa aspiranter. Idag är väktarutbildningen, för personer som ska övervaka döda ting, betydligt längre än ordningsvaktsutbildningen som ger deltagarna rätt att bevaka människor och att bruka våld mot dem när så krävs. Det borde kanske vara tvärtom?

Guwallius resonerar kring olika lösningar i sin bok. Bland annat väcker han tanken att låta ordningsvakterna anställas av polisen, efter en längre utbildning än idag, och med möjlighet att göra karriär inom poliskåren. Det kanske vore ett sätt att både få en mer kompetent stab av ordningsvakter men också att på sikt ha en bättre personalförsörjning inom polisen.

Klart är att dagens system är ohållbart, inte minst om det fortsätter att eskalera i samma takt som hittills.

Annons
Annons
Annons