Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Spel för gallerierna

+
Läs senare
Ledare

Jublet tycktes aldrig vilja ta slut när Håkan Juholt valdes till ny ordförande för Socialdemokraterna. Man kunde tro att det var allas favorit som valts. Men Håkan Juholt är snarare ingens favorit. Kanske är det hans styrka, kompromisskandidaten som alla kan acceptera? Ty gårdagens val var ett spel för gallerierna.

Juholts bakgrund liknar på många sätt Fredrik Reinfeldts. Båda hade tidigare en mellanposition i respektive parti. De petades undan av sina företrädare – men kom tillbaka. Båda har gjort ett nummer av att ha rest land och rike runt för att träffa och lyssna till människor på gräsrotsnivå och att de därmed har byggt underifrån. Men jag undrar om Socialdemokraterna har lärt sig läxan efter misslyckandet med Mona Sahlin?

Sahlin fick inte, eller tog sig inte, det förändringsmandat som behövdes. Efter valet 2006 var det tydligt för de flesta, även inbitna partigängare, att socialdemokratin på något sätt regerat sönder sig själv. Det behövdes en energiinjektion i form av nya idéer och nytt blod i partiets ådror. Eran Göran Persson var över och några riktiga kronprinsar eller dito prinsessor fanns inte.

Kanske gick det lite för bra för partiet i opinionen direkt efter valet hösten 2006? Inte på grund av taktiska genidrag från ledningen, utan efter slarv och floppar av en nybakad alliansregering. De stora opinionsmässiga framgångarna för S gav de som motarbetade förnyelse överhanden. Varför förändra oss när vi har 40 procent av rösterna tycktes man resonera. Så gick förnyelsen i stå. Och med tanke på att Håkan Jutholt skrivit att han är "så satans trött på dessa närmast religiösa utropen på förnyelse" så finns det skäl att fundera över framtiden. Förnyelse borde vara en ständigt pågående process för alla partier i en föränderlig verklighet.

I dag skall Juholt hålla sitt första större tal som partiledare. Då kommer kanske fingervisningar om framtidens färdriktning. Några klara besked lär vi dock inte få så snart.

Den senaste tidens maktkamp inom S har åter faktiskt visat att det finns många viljeriktningar. Alla är Socialdemokrater, men många skulle i princip lika gärna kunna tillhöra något av mittenpartierna, andra skulle relativt enkelt kunna ta steget över till Vänsterpartiet. Och det är ingen nyhet. S har ständigt slitits mellan dessa två falanger, vilket också i sina bästa stunder har varit en anledning till att partiet har varit framgångrikt. Det har varit en "bred kyrka".

Håkan Juholts största utmaning blir att få dessa falanger att dra åt samma håll.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons